Nytt möte!

Vår granne berättade i somras att han skulle hyra ut huset till en amerikansk
familj (pappan är svensk)
Vi tyckte det var fränt då de hade en dotter på fem år, perfekt lekkamrat till Davíd tänkte vi!
För drygt en månad sedan så såg vi dem första gången och har sedan sett dem då och då (ganska sällan)
Jag frågade Niklas om vi skulle gå över med "flyttgröt", men "inbunden" som man är (eller ska vi kalla det svensk?) så har det inte blivit av.
Idag plingade det på dörren och där stod de! Mamma och dotter.
Mamman (som jag nu inte kommer ihåg namnet på) var totalt uttråkad och ville prata, dottern klädde direkt av sig och tågade in på Davíds rum, snacka om att ta för sig!
Vi ovana nordbor trodde ju inte att det var sant.
De ville först och främst kolla i butiken (bra svepskäl!) men när jag bjöd på fika så märkte jag såklart att det var det de var ute efter. Hur kul som helst!
Jag tippar på att hon är i min ålder och hon är gravid i tredje månaden, de kommer åtminstone att bo kvar i Sverige tills barnet är fött. Dottern, Christine, och Davíd lekte ganska bra trots att hon inte kan svenska (och han kan ju ingen engelska...)
Mamman pratade både svenska och amerikanska, men både Niklas och jag fick damma av engelskan rejält (hon pratade lika bra svenska som vi gör på engelska....det är svårt att förklara allt...) Det blev trots allt mest engelska för vår del.
Där märker man hur kulturerna skiljer sig. Hon var hur öppen som helst, berättade hej vilt om sitt liv och det var precis som om vi känt varandra länge. Jag vet nog mer om henne/dem än vad jag vet om andra kompisar och det på bara en dryg timme. Kul att se hur "stela nordbor" kommer överrens med "generösa amerikanare"!
Hon var väldigt lättsam så jag antar att vi får fler besök framöver!