Tisdag. 8 days to countdown.
Det tar lång tid nu att åka när det är vägarbete.....skönt att snart få slippa vägen ett tag.
Mycket att göra på jobbet. Folk är griniga och stressiga. Det känns oroligt.
Vet inte vad man ska göra för att få folk i stämning?
Man kan tydligen inte vara glad när det är mycket att göra.
I min värld så är det enklare att ta jobbiga saker om man iallafall försöker hålla humöret uppe. Det är inte lätt, jag vet, men det underlättar under den svåra tiden.
Jag är väl ingen gud direkt, som ska tala om för folk hur det ska vara och hur man ska bete sig men jag vet själv när jag har varit i mycket jobbiga situationer att det hjälper att hålla humöret uppe trots allt.
Man blir själv sänkt av att folk bara gnäller.
Det känns bara så oroligt och folk undrar nog egentligen vad som händer med allt. Kanske dags att ventilera personalen ännu mer. Det sista mötet var kanon tyckte jag.
Nog om detta.
Pratade med Förmedlingen. Vårat "schema" hade kommit. Av någon anledning så var inte Karibien med alls. Jag ringde naturligtvis tillbaka och ifrågasatte. De skulle maila till kontakten i Colombia så vi får nog svar imorrn.
På lurren var jag ut och köpte flygstrumpor och "antibajs-tabletter" (typ 100 st...)
Man måste ju gardera sig!
:)
Ytterligare ett glädjande besked på eftermiddagen när en kollega kom in på Polishögskolan!
Stort grattis!!!!
Åkte förbi Doktor T som behandlade min ischias. Aj som fan, typ.
Har ännu ondare nu och kan knappt gå alls. Han sa att det skulle ge sig.....
Fick också upp ögonen för en sak han sa.
Vi pratade om Davíd och jag sa att man känner sig som en fejk (antar att jag har skrivit om fejksaker förut???!)
När man tror att man inte klarar saker....Han sa då att "ingen kan vara lämpligare att bli mamma än du", han syftade på att vi gått igenom både utbildningar och granskningar av Sociala Myndigheter m.m
VILKA andra föräldrar blir det???
Han har så sant. Tack för den insikten.
På vägen hem pratade jag med mamma. Vi pratade om hur efterlängtad Davíd är av alla.
ALLA längtar efter honom!
Både Niklas och jag längtar så att vi håller på att bli tokiga. Det är våran unge och vi älskar honom mer än mest redan! ( SÅKLART kan man göra det innan man ens har träffat honom, han är ju våran!!!!!!)
Det kan inte finnas någon som kommer att bli lika älskad och som är lika efterlängtad. Han ska få allt.
Och med det menar jag allt han kommer att ha nytta av. Stöd, kärlek, råd och uppmuntran.
Snart får vi våran ängel!
Åkte och sköt. Det gick SKITBRA!
Idag gjorde jag praktiskt taget allt rätt, SÅ himla kul att göra ett brejk när man är på topp.
Synd bara att jag inte hinner tävla på torsdag. Jag hade spöat skiten ur dem alla!!!;)
Var förbi Sjölundarna. Tack för väska, skiva och pärlor!!!
Mini har verkligen en fin "våning".....
Nu är det kvalitetstid med maken.
Och, en FET värktablett eller två....(MEN jag är glad ändå....:)
Sverige vann i fotbollen och det har regnat idag.
Kram och godnatt.
Denna blogg kommer att handla om mig och min familj. Kort och gott. Om hur det är att vara Annika inifrån och ut.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ängeln
Det bor en ängel i mitt rum
Hon har sitt bo ovanför mitt huvud
Hon gör mig lugn
Och hon viskar till mig
Allt det jag säger dig
Det bor en annan i min kropp
Hon har den vackraste av själar
Hon är kärlek och hopp
Och hon berättar för dig
Hur mycket jag älskar dig
Hon har sitt bo ovanför mitt huvud
Hon gör mig lugn
Och hon viskar till mig
Allt det jag säger dig
Det bor en annan i min kropp
Hon har den vackraste av själar
Hon är kärlek och hopp
Och hon berättar för dig
Hur mycket jag älskar dig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar