Forsta natten i Colombia

Sov lite si och sa. Vi 02 var jag sa pigg sa jag visste inte hur jag skulle kunna tvinga mig att sova vidare.
Har matt en hel del illa och haft ont i huvudet.
Niklas ar ocksa trott och vi lyder verkligen radet att ta det lugnt.
Sondag - vilodag.

Jag har tankt mycket senaste tiden pa det har med kanslor, hur man beter sig och hur man kanner. Under de senaste aren har jag genomgatt flera coachingutbildningar och i manga fall har de starkt mig och i flera har jag blivit sankt.
Det jag har lart mig ar att iallafall mer sta upp for den jag ar och vad jag tycker.
Jag har lart mig att jag kanske inte alskas av alla jamt, men jag har iallafall en egen asikt och
en egen vilja. Tycker att man dagligen ser folk som jamsar med och ar andra till lags, fast de egentligen inte ar deras melodi.
Varfor gor man sa?
Gora avkall pa det man tror pa?
Det ar iallafall inte min grej.

I allt som jag/vi gatt igenom ar det latt att glomma bort andra. Man ar helt uppe i sin egen "sorg"/bekymmer och har svart att inse att varlden faktiskt fortsatter oavsett vad som hander.
Jag har manga ganger fatt paminna mig om vad/vilka det ar som betyder nagot for mig.
Nu pa den senaste tiden har jag tillatit mig att slappa pa kanslorna bade har och dar.
Jag anses kanske i manga fall flirtig eller smorig men nu har jag lart mig att visa vad jag tycker och tanker.
Nu sager jag om jag tycker om nagon, oavsett vem det ar och om det kan feltolkas.
Bara for att jag sager att jag tycker om nagon sa betyder ju inte det att jag ska gifta mig med den.
Man maste bli mer spontan och vaga.
Det ar val en av de saker jag har lart mig och jag tranar for varje dag pa att visa kanslor.
Det ar svart, nar man tycker att man ar dalig pa det sa blir det inte lattare heller.
Vissa som jag kanner kan ju inte ens kramas. Skrammande.
Lovar att jag ska battra mig pa att visa kanslor.

Bara tre dagar kvar nu!

Puss o kram