Om glädje, tro och gudföräldrar

Funderingarna kring vårt barns gudföräldrar har inte varit speciellt svåra.
För att gå tillbaka lite i tiden så för en sisådär 10 år sedan mådde jag väldigt dåligt.
Jag fick otroligt mycket stöd och hjälp av min "reservfamilj" i Fagersta som praktiskt taget "adopterade" mig.
Jag är oerhört glad och tacksam över stödet och välkomnandet jag fick. Sedan dess har jag alltid haft en Syster som jag älskar lika mycket som om vi skulle vara biologiska. Carina och Esbjörn ställer alltid upp, oavsett vad det är och handlar om. Carina och jag är väldigt olika men kompletterar varandra kanonbra.
De övriga i familjen betyder lika mycket och när Niklas och jag träffades blev han lika väl omhändertagen och välkomnad in i familjen som jag blev.
"Barnen", Niclas och Zandra (eller som de kallas av mig nu...Mellansjölund och Minisjölund) är helt underbara.
Nu när de också har familjer funkar det lika bra, deras respektive plus barn är så gulliga och det är så kul att träffa dem allihopa!
Valet har därför inte varit svårt alls.
Niclas och Zandra är som klippta och skurna för att vara gudföräldrar åt vår lille son.
De fick frågan för ett par år sedan och tackade till vår glädje ja direkt.
Till skillnad från andra så kommer vi att köra den gamla stilen på gudföräldrar. Då när de verkligen betydde något och hade ansvar.
Nu är det många som är gudföräldrar hit och dit med vet inte vilket ansvar det egentligen är.
Våran önskan är att om något händer oss så är det Niclas och Zandra som skall ha vårdnaden om vår son. Detta har vi även nedskrivet i ett dokument som är underskrivet av alla oss och bevittnat.
Vi önskar att de vill vara delaktiga i Davíds liv i både små och stora händelser.
Denna texten har jag hittat om just gudföräldrar/faddrar:

Många väljer att ha gudföräldrar, faddrar, till sina barn. Dessa ska medverka vid dopet och vanligt är att antingen barnets gudfar eller gudmor är den som bär barnet fram till dopet. De kan även hjälpa till under dopgudstjänsten på andra sätt. Exempelvis genom att läsa någon text eller att tända dopljuset. Som påminnelse över deras fadderskap får de ett fadderbrev efter dopceremonin.
Att vara gudfar eller gudmor, är en hedersam uppgift som sträcker sig långt tillbaka i tiden, ända till andra århundradet efter Kristus.
Gudföräldrarnas/faddrarnas uppgift har ändrats genom århundradena.
För längre tillbaka var gudföräldrarna en försäkring för barnet genom att de skulle ta hand om barnet om föräldrarna gick bort eller drabbades av ekonomisk ruin. Nu finns det ingen juridisk plikt i samband med ett fadderskap utan det handlar mer om att man som gudförälder bör barnet är lite extra speciellt och att höra av sig i samband med exempelvis födelsedagar, jul och kanske även på dopdagen.
Skulle man som fadder trots allt vilja ta ett större ansvar för barnet i samband med föräldrarnas eventuella bortgång bör detta pratas igenom och sedan skrivas ner på papper.
Det finns egentligen inga större krav på den som ska bli fadder, mer än att den ska vara döpt och villig att dela barnets kristna fostran.

För mig är det viktigt att ha kyrkans välsignelse.
Inte för att jag är direkt kristen direkt, men för att det känns rätt.
Niklas och jag gifte oss borgeligt men har blivit välsignade i en kyrklig ceremoni.
När Niklas tappade sin originalvigselring i Röda Havet och vi skaffade en ny så var jag iväg och fick den nya ringen välsignad av en präst. Kanske löjligt, men för mig är det viktigt.
Vattnet som Davíd kommer att ha vid dopet är från Indiska Oceanen (togs när vi gifte oss på Maldiverna), vi kommer även att ta vatten med oss från Colombia.
Viktiga saker för både mig och Niklas.

Tack för att ni finns, Mini, Mellan och Stora.