Svårt att ta mig upp på tisdagen, har knappt sovit alls.
Magen är värre än vanligt och jag mår illa.
På jobbet är allt annat än lugnt. Frågorna haglar och jag ringer förmedlingen för första gången.
Några frågor kvarstår, bland annat det där med läkarrapporten. Jag ber förmedligen vänta
med det definitiva svaret men säger ändå att vi har ju faktiskt bestämt oss redan....
:)
Under tiden har Niklas kontaktat Socialen för att få deras OK.
Jag ringer min husläkare, nej de kan inte hjälpa till.
Ringer förmedlingen igen, och de undrar då inte om jag har några kontakter.
Frågar runt på jobbet och inom en timme har Peter fixat en träff med en doktor redan samma dag!!!
Snabba ryck!
Jag jobbar på och efter 14 kompar jag ut och åker till doktorn i hans sommarstuga.
Vilken grej!
:)
Vi går igenom läkarrapporten och doktorn ger mig några "att tänka på" och "om" på vägen hem.
Vi kom på att olika läkare formulerar sig olika fast de egentligen menar samma sak och sånt kan ju bli förvirrande....
Jag är iallafall nöjd. David är väldokumenterad och ingenting har mörkats.
Vi vet att vi kan komma att stöta på patrull......men vad gör det?
På kvällen hinner vi inte med så mycket mer än att äta och prata i telefonen.
Vi har ingen tid för prat, Niklas och jag.
Denna blogg kommer att handla om mig och min familj. Kort och gott. Om hur det är att vara Annika inifrån och ut.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ängeln
Det bor en ängel i mitt rum
Hon har sitt bo ovanför mitt huvud
Hon gör mig lugn
Och hon viskar till mig
Allt det jag säger dig
Det bor en annan i min kropp
Hon har den vackraste av själar
Hon är kärlek och hopp
Och hon berättar för dig
Hur mycket jag älskar dig
Hon har sitt bo ovanför mitt huvud
Hon gör mig lugn
Och hon viskar till mig
Allt det jag säger dig
Det bor en annan i min kropp
Hon har den vackraste av själar
Hon är kärlek och hopp
Och hon berättar för dig
Hur mycket jag älskar dig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar