Pizzerian

Måste bara betätta om en sak jag var med om i torsdags!
Var och köpte kebabrulle på vägen hem, på pizzerian så ger de bort klubbor till alla barn, de frågade då om jag hade barn hemma.
Jag svarade, "nä inte ännu, men om ett par månader", han kollade då på min mage.
Antar att han undrade hur det skulle gå till. Nog för att jag är fet, men nån "gravidmage" för sjunde månaden har jag inte....
:)

Att få ett barn på "vårat sätt" tycker jag nu är helt underbart!

Såklart har jag tyckt annorlunda.
Jag minns när vi började, för typ hundra år sedn, när man hoppades och hoppades.
Insimenation misslyckades - sorg, insimenation igen, misslyckades, sorg igen.
Sprutor, hormoner och dagliga kontroller, IVF försök som avbrutits. Sorg hela tiden över att
man kanske inte skulle ha gjort si eller så och varför blir det inget...
Efter totalt fyra IVF: er (IVF betyder provrörsbefruktning) och utan resultat, det enda resultatet var en "sargad" kropp.
Sista försöket satt vi in ett fryst ägg genom insimenation.
Gick inte det heller, så....ingen kan ju säga att vi inte försökt tillräckligt!
Att se tillbaka på dessa år är ett enda stort avtryck av "hoppas" och sorg. Fattar inte att vi stod ut så länge.
Jag är ju naturligtvis den som grubblat mest och som tagit på mig det mesta av "förlusten", men Niklas har tappert stöttat mig genom både det ena och det andra!
Hur kul är det när kompisar och bekanta fått barn efter barn och vi har bara väntat.
Ett tag orkade jag inte med det, vilket resulterade i att vi struntade att umgås med vissa, man ångrar ju det idag naturligtvis.
Det är såklart svårt för andra att förstå, och det är det för en själv med.
Man vill ju så gärna ha resultat.

För vår del och så som det har blivit för mig (och min kropp) så skulle jag inte ha gjort det alls.
Såklart är det lätt att säga nu, man vill ju prova "allt".
Men, "sviterna" av behandlingarna är inte roliga idag.
Detta är såklart mina upplevelser!För vissa funkar det direkt och är inte alls lika smärtsamt, men jag berättar ju min upplevelse.
Min vändning kom när jag sa nåt om "om", det var vid ett sorgset ögonblick.
Min "bästa Syster"Carina sa då: Vad har du att vara ledsen för, det funkar ju inte, så lägg ner det där med om"
Hårt att höra, men det var ju sant!
Hon är världens bästa, och jag glömmer aldrig den sten som lossnade.
Tack för hjälpen!
:)
Sedan dess kan jag glädjas åt andra och se magar hur som helst.

Det är ingen förlust att inte kunna få något biologiskt barn!
Pappas kommentar när han såg David var"men han ser ju ut som Niklas", han hade en teori
om att "Norgeveckorna" med fiske bara var en täckmantel och att han i själva verket varit i Colombia.....;)
"Vänta bara, snart hittar du någon kvarglömd flygbiljett i några byxor".....min pappa är rolig han....
:)

Kan bara se detta på ett sätt: inget barn är mer efterlängtat än David!