onsdag 30 april 2008

Sista april

Grattis Kungen 62 år idag!
En rörig dag. Mycket jobb idag, känns att man verkligen levde.....
Förkylningen har gett med sig bra, känner mig inte alls slut.
Pratade med förmedlingen. Vi ska ta kort på oss själva och spela in en videosnutt så att de har allt till på måndag. Troligtvis så får vi resebesked i början av nästa vecka.
Niklas slutade tidigt, när jag kom hem så hade han blivit sjuk igen. Så lugn kväll, med korvgrillning.
Vi började fundera på vad vi gjorde när David föddes. Kom fram till att vi säkert var i stugan eller på semester någonstans, vi tror att det var det året vi var till Karlshamn. Är inte säkra.
4 dagar innan han föddes var vi iallafall i Hjo. Där åt jag min sista glass......innan magen rasade.
Jag var kaxig nog att säga att Hjoglass är det värt att ha ont i magen för...jag har ångrat bittert att jag sa det. 5 timmar på toa. Har sedan dess bara ätit Tofuglass, och det funkar, men är ju inte lika roligt........

Har fått kallelse till kirurgen för magen. Såklart så undrar man om något är fel i och med att jag inte fått svar på den stora undersökningen för ett par veckor sedan....
Har man inte nåt att oroa sig för så skaffar man sig......

Nu är det sängläge.
Godnatt.

tisdag 29 april 2008

Bok

Fick boken vi beställde i förra veckan!
En typ "Mina första år"- bok fast en bok anpassad för adopterade barn.
Den heter "När du kom till oss", helt underbar!
Man ska bland annat fylla i när det glada telefonsamtalet kom, första gången vi träffades, vilka personer som var med mm.mm
Den kommer garanterat att fyllas på med glada minnen!

Om nästa vecka....

Nu drar det ihop sig till resdatum bestäms.
Vår kontakt på förmedlingen kommer tillbaka imorrn och har han inget resbesked då så kommer det direkt i början av nästa vecka.
Nervöst.
Vi har nu en videokamera där vi ska filma oss som de (psykologerna) ska ha när det ska
bearbeta/förbereda David för att vi ska komma.
Förberedelserna kommer förmodligen ske i början av nästa vecka det med.
Vad ska man säga på videon utan att bli för sentimental?
Ska man prata svenska och de får översätta eller engelska eller rent av den stapplande spanskan man kan.....
Funderar på vad som är bäst...
Det börjar bli mer och mer verkligt nu.....

Sova, sova, sova......

...ja, det är precis det jag gjort.
Sov 4 timmar igår eftermiddag, 14 timmar i natt och ett par timmar nu på altanen i ca 26 graders värme (lite kuvösvarning...)
Mår bättre än igår så jag är nog jobbaktiv imorrn.
Man bara KAN ju inte sova mera än såhär!
Har funderat, detta är en kombination av influensa, allergi och astman. Så fort jag vänt mig i sängen har jag fått andnöd, läskigt. Hoppas skiten ger sig snart, nästa år ska jag vaccinera mig både mot flunsan och allergin, har aldrig behövt det förut.
Vackert vädet. Synd att man inte orkar njuta av det.
Ingen skjutning ikväll. Orkar inte.

And the winner iiiiiiissssss.......

Kungen af Floravägen och hans familj!
Gratulerar.
Ni var de första att inkomma med kort till Davids "Wall of Family"
Första pris är en bussresa tur och retur till Smedjebacken.
Har även en briljant tvåa, den lilla Sjölundaren.....funderar på pris där....
Hade helst haft Persbrandt som prisutdelare, men han var lite upptagen. Synd.

Väntar nu på foton från Stora brodern och lilla brodern och Systern Carina.
Det märks vilka som har tävligsinstinkt..........

måndag 28 april 2008

Måndag 28 april 2008

Ture har namnsdag, grattis, grattis!
Ture ja, det heter vår tur-maskot som mamma köpte åt oss i Kina.
Det är en sköldpadda med drakhuvud, ca 5 cm lång.
Denna Ture har varit med oss på våra resor de senaste åren; han har varit på Karlsbron i Prag, upp i Eiffeltornet, på restaurang Planet Hollywood, solat sig på Maldiverna, varit på Auschwitz mm.mm
Han är berest den lilla rackaren.

Skulle tippa på att han åtminstone har varit med de senaste 10 resorna.
Ingen biljett har han haft heller. Han flygplankar!


Idag jobbade jag bara ett par timmar innan jag säckade ihop.
Åkte hem och har sovit hela dagen.
Ont i kroppen, huvudvärk och har en rejäl låsning i ryggen, skulle tippa på 93 åldersmässigt idag....
Niklas har köpt grind till trappen och vi provade att skriva ut det första bilderna till fotoramarna i vår nya färgskrivare.
Funderar på att utlösa en belöning av de jag har bett fota sig till de som först mailar bilderna till mig.
Eller kanske en tävling med nåt fint pris...?
Jaja, vi får väl se vilken som vinner då....
Allt för ikväll nu är det sovdags igen....

söndag 27 april 2008

Söndag

Jaha, en ledig dag.
Har inte sovit alls knappt. Så ont i halsen och förkyld att jag knappt fått luft.
Värdelöst att må såhär.
Har ingen röst heller.
När ska skiten ge sig?

Har bara tagit det lugnt. Kollade på Formel 1. Sov en stund.
Vi skulle ha grattat Esbjörn och Zandra idag, men såklart snöar ju roliga saker inne på grund av förkylning.
Niklas tyckte att det skulle vara en "vårda familj/vänner helg", efter allt slit med Davids rum.
Det gick ju bra....
:(

Helt slut. Känner mig neggo. Ont i hela kroppen.
Blä.

Hoppas på en underbar dag imorgon, måndag. Om jag orkar ta mig upp......

Dagens ordspråk:
Det viktigaste är inte att aldrig falla, utan att kunna resa sig efter varje fall

lördag 26 april 2008

Rummet!

Lördagkväll, vi softar.
Jag har fixat upp grodorna på väggen.

Till alla som är nyfikna, här kommer bilder!
I ramarna ska våra närmaste finnas, så David kan lära känna dem i lugn och ro.
På hyllan ska flera gosedjur finnas, flera ligger i tvättmaskinen.
De två djuren på det blå bordet är från Ice Age.


Lördag!

Äntligen helg!
Steg upp och åkte in till stan. Handlade en massa prylar, flaskor, barnmat (pureér mot bland annat förstoppning...) och blöjor!
Premiärhandling av barnprylar.
Åkte och hämtade vagnen.Guuud så roligt med vagn, och vad fiiin den är!!!
:)
Till och från stan tog vi oss tid att prata anknytning, den viktigaste grundstenen i Davids liv.
Vi kom överrens om att skriva lite "instruktioner" till omgivningen om hur vi vill ha det framöver. För att minska missförstånd och öka förståelsen är det nog ett bra sätt.

Man ska komma ihåg att David vet inte vad ett hem är, än mindre vad en mamma och pappa är och vad dessa fyller för funktion, så lugn och ro kring vår familj kommer att vara i fokus.
Hoppas att alla med oss vill att David ska få en så bra och trygg miljö som möjligt.
Mer om detta kommer så småningom.

På eftermiddagen firandet av Niklas pappa som fyller år. Trevligt umgänge med smörgåstårta.
Han fyller egentligen på tisdag men i och med att flera jobbar då, valde vi helgen som ett bra tillfälle.

Vackert väder och riktig sommarvärme!
Om en stund kommer min morbror hit, ska bli skönt att softa ett tag.

Fredagen

Jag har knappt någon röst. Förkylningen sitter fortfarande i.
Tråkigt.
Turbulent dag på jobbet, sjukhus och kraschade datorer och system.
Hur ska man kunna jobba när det tekniska inte fungerar?
Svaret är enkelt. Man jobbar när sakerna fungerar igen. tråkigt bara att kollegor får "städa upp" efte en annan.
Var ut på lunchen och köpte en bikini!
Äntligen hittade jag en som passade!
:)

Vi hade inflyttningsfest på kvällen. Fransk chokladmoussetårta. Say no more.....
:)
Rummet är klart!Niklas fixade ihop barnmöblerna och satte upp hyllor. Nu är det bara lite
småplock kvar att fixa med, och såklart lite leksaker att fylla hyllor med.
David är ju inte van med en massa saker så det kommer att bli sparsamt.
Vi vet att han leker med Lego och gillar att spela fotboll.
Jag satte upp några av wallies:arna (grodorna på väggen). Kommer att lägga upp bilder så snart jag hinner!
Niklas somnade före mig, man har svårt att somna när man är uppe i varv.....

Pizzerian

Måste bara betätta om en sak jag var med om i torsdags!
Var och köpte kebabrulle på vägen hem, på pizzerian så ger de bort klubbor till alla barn, de frågade då om jag hade barn hemma.
Jag svarade, "nä inte ännu, men om ett par månader", han kollade då på min mage.
Antar att han undrade hur det skulle gå till. Nog för att jag är fet, men nån "gravidmage" för sjunde månaden har jag inte....
:)

Att få ett barn på "vårat sätt" tycker jag nu är helt underbart!

Såklart har jag tyckt annorlunda.
Jag minns när vi började, för typ hundra år sedn, när man hoppades och hoppades.
Insimenation misslyckades - sorg, insimenation igen, misslyckades, sorg igen.
Sprutor, hormoner och dagliga kontroller, IVF försök som avbrutits. Sorg hela tiden över att
man kanske inte skulle ha gjort si eller så och varför blir det inget...
Efter totalt fyra IVF: er (IVF betyder provrörsbefruktning) och utan resultat, det enda resultatet var en "sargad" kropp.
Sista försöket satt vi in ett fryst ägg genom insimenation.
Gick inte det heller, så....ingen kan ju säga att vi inte försökt tillräckligt!
Att se tillbaka på dessa år är ett enda stort avtryck av "hoppas" och sorg. Fattar inte att vi stod ut så länge.
Jag är ju naturligtvis den som grubblat mest och som tagit på mig det mesta av "förlusten", men Niklas har tappert stöttat mig genom både det ena och det andra!
Hur kul är det när kompisar och bekanta fått barn efter barn och vi har bara väntat.
Ett tag orkade jag inte med det, vilket resulterade i att vi struntade att umgås med vissa, man ångrar ju det idag naturligtvis.
Det är såklart svårt för andra att förstå, och det är det för en själv med.
Man vill ju så gärna ha resultat.

För vår del och så som det har blivit för mig (och min kropp) så skulle jag inte ha gjort det alls.
Såklart är det lätt att säga nu, man vill ju prova "allt".
Men, "sviterna" av behandlingarna är inte roliga idag.
Detta är såklart mina upplevelser!För vissa funkar det direkt och är inte alls lika smärtsamt, men jag berättar ju min upplevelse.
Min vändning kom när jag sa nåt om "om", det var vid ett sorgset ögonblick.
Min "bästa Syster"Carina sa då: Vad har du att vara ledsen för, det funkar ju inte, så lägg ner det där med om"
Hårt att höra, men det var ju sant!
Hon är världens bästa, och jag glömmer aldrig den sten som lossnade.
Tack för hjälpen!
:)
Sedan dess kan jag glädjas åt andra och se magar hur som helst.

Det är ingen förlust att inte kunna få något biologiskt barn!
Pappas kommentar när han såg David var"men han ser ju ut som Niklas", han hade en teori
om att "Norgeveckorna" med fiske bara var en täckmantel och att han i själva verket varit i Colombia.....;)
"Vänta bara, snart hittar du någon kvarglömd flygbiljett i några byxor".....min pappa är rolig han....
:)

Kan bara se detta på ett sätt: inget barn är mer efterlängtat än David!

fredag 25 april 2008

Lite om veckan...

Denna veckan har det inte hänt mycket alls i "papperssvängen".
Vi har fått ett dokument "Dataform-application for preparing the child", att fylla i.
Man ska fylla i namn på oss, familj och närmaste vänner, sedan ska man tänka ut nåt sätt att presentera oss på, som de sedan ska använda när de förbereder David.
Svårt.
Man kunde till och med skicka en video!Det vore ju kanon. Om man nu inte gråter hysteriskt då, vill säga.
Vi får se vad det blir, men bråttom är det, som med allt annat.
Har ännu inte fått resdatum. Troligtvis blir det avresa nångång mellan 20-28 maj.

Anledningen till att vi inte har lagt ut foto på David här på bloggen är att det formella inte är riktigt klart, det blir det under v.18
Naturligtvis är han vår son, man får fylla i en massa dokument där vi talar om att vi
vill bli hans föräldrar.

"We feel that we are aware of his needs and we feel comfortable and secure that we can give the support and love that he needs. We are looking forward , with all our love, to become parents to little Juan David"

Ganska lätt att skriva under det där.
Ett stort ögonblick.

Torsdag 24 april

Förkyld, ingen röst.
Så tråkigt.
En helt vanlig jobbdag, mycket som vanligt.
Det märks att folk är stressade. Jag tar saker i min egen takt och fokuserar på det.
Vad hjälper det att man gnäller?Snarare så blir stämningen dystrare...
Inte för att mitt humör har varit på topp när man mår som man mår med dunderförkylningen, men man får försöka se det positiva ändå.
Ibland funderar jag hur andra tänker......Jag vet ju att jag har tänkt lika själv,
tills för ett tag sedan.
Jag fick verkligen upp ögonen för ett tag sedan, att lyssna på kroppens signaler (även fast man tänker, "att det är inte så illa"...)
Tror ibland att jag uppfattas som att jag kanske inte tar lika mycket ansvar som andra, men det gör jag, men jag vill inte göra avkall på det som är viktigt för mig.
Mitt privata och min hälsa. JAG.
Om vi fick välja tre stycken som man helst skulle vilja vara rädda om så ska ju "jag" vara en av dem. Vi pratade mycket om detta på coachingen vi hade på jobbet. Nu känns det som om det har glömts bort igen.
Vi sätter kunden i fokus, inte oss själva.
Naturligtvis är det viktigt att sätta kunden i främsta läget, men inte på bekostnad av vår egen hälsa.
Guuud vad psykologisk jag är...;)
(eller så tänker jag annorlunda nu när jag är mamma....;)
Nä vi kör bara på i stressen, blir sjukare och ännu mer stressade över att det är kö överrallt.
Jag vet inte hur det är med andra men JAG mår iallafall inte bättre av- eller gör ett bättre jobb för det...
Snarare tvärtom......
Dags att säga ifrån.
Mina tankar, like it or not.

Det om detta.
Niklas och jag gjorde färdigt Davids rum!!!!!
Nu är det klart!
Monterade ihop sängen och lade på en matta, så nu ekar det inte längre!
Inflyttningsfest imorrn!
:)
Gjorde ett par beställningar också, firman rullar på den med.

torsdag 24 april 2008

Grööönt!

Nej ni har inte kommit fel!
Ni är fortfarande på Sjuans blogg.
Vi tyckte att det var lämpligt att byta färg nu till grönt, i och med att
Grodrummet är FÄRDIGT!!!!!!!!!!
:)
Nu är vi trötta....
Tar dagens händelser i morrn bitti.

Kram och godnatt.

Den röda tråden.....

Har funderat över en sak.....(som jag alltid gör, enligt min man....)
Davids rum blir grönt. Med grodor.
Ett grodrum.
Grodan lever på hoppet, och det har vi också gjort, aldrig givit upp hoppet. (jag har lite, men inte Niklas...)
Jag har ett halsband som det står Hope på. (hopp)
När vi idag fick vår första Colombiabok med posten så fick vi se att världens giftigaste groda finns i Colombia. Den är blå.

Alltså........en röd tråd!

Onsdag, eller vad det nu är för dag.....

Man blir ju lätt dagvill.....tur att jag har bloggen annars skulle jag inte veta när och var
saker händer...

Vaknade med grymma förkylningssymptom. Ont i halsen!!!
Kravlade mig iväg till jobbet, drygt. Vi har så mycket att göra så man skulle vilja emigrera till Boracay istället.
Strandkrattare ska nog bli mitt nya yrke....!
Vid närmare eftertanke så väntar jag nog till vi hämtat hem David och sen sticker vi alla tre!
:)
Smart tanke!
Idag har tankarna mest varit kring hur man är, vem man är. Fick mina tre nya böcker om att stärka självkänslan och sånt får mig att tänka ännu mer på min identitet.
Hur är det att tänka som mamma?Tänker man annorlunda då?
Vet inte....jag tror jag inte tänker så mycket annorlunda, än....nu är det ju mest snurrigt!

Var och kikade på ny bikini på lunchen, det måste man ju ha om man ska ligga på playan på underbara ön San Andrés om några veckor.
Hittade ingen som vanligt.

Kände mig piggare en stund på eftermiddagen.
När jag kom hem hade Niklas redan lagt klart golvet, ek.
Fiiint!!!
Han är så duktig och jobbar så snabbt. Vi räknar med att imorrn kväll ska allt vara klart för inflyttning!
Vi käkade middag, kyckling, och jag började lite lätt greja.
Sågade ut de grodor som jag ska ha till handtag (Niklas fick ett satan på dessa...) och äntligen har jag fått tillbaka förtroendet för bandsågen, tack för det!

Målade bakom elementet också.
Mitt uppdrag.

Peter och Josy kikade förbi en sväng.
Härligt att se dem!

I kojs i normal tid!

onsdag 23 april 2008

Tisdagens bravader

22 april.
Dagarna går fort.
Om en månad är vi förmodligen på väg.

Förkyld. Blä.

Dagen går sin gilla gång, inte mycket att fundera på förutom fågeln....
Denna vecka händer det inte så mycket på enligt förmedlingen, skönt att få andrum!

Var ut på lunchen och handlade lite David-grejer. Fick tre expediter att gråta.
Såklart man kan gråta för att David är så fin, men jag hade hellre velat se skratt....men såklart gråter jag ju själv med. Man längtar ju.
Åkte ut på IKEA och köpte fler ramar till korten.
Det blir 20 till antalet men Niklas fantastiska idé.
Bilkö på vägen hem. Jag hatar bilköer. Får oftast för mig att jag behöver gå på toa.
Pratade med min bror som meddelade att han skulle köra hem från Prag den 3 juni. Surt. Men å andra sidan är vi ju då och hämtar vår son.
Förmodligen kan vi sedan alla tre åka med bror/morbror!Då kan David få kolla in cockpiten!
Hem i ilfart för att åka iväg och skjuta. Sköt 45 som bäst i fält. hade min "gamla Bettan" idag.
Många på plats så vi hann bara med 6 serier, vilket egentligen är ganska lagom.
Hemma i bra tid.
Megaförkyld.
(dagens rum-händelser:Niklas har målat grönt för tredje gången. Imorrn golvläggning)

En liten fågel

Jag tror ju på tecken......att saker betyder något och att allt i slutändan har en mening.
Ibland är det jobbigt och ibland så underlättar det.
Niklas tycker ju förstås att jag är "knäpp" som vanligt;)

Imorse (tisdag) när jag åkte till jobbet så satt en ganska stor fågel på vägen. Den hade en gul näbb.
(mamma hade nog kallat det en koltrast...vid närmare eftertanke kanske det var en knäppgök)
Jag såg den på långt håll och när jag kom närmare så satt den kvar!!!!!
Den hoppade runt så den var inte skadad, men just när jag åkte förbi så satt (eller stod, vad vet jag...) den kvar iallafall.
Funderade på detta under förmiddagen vad det kan betyda.
Kom fram till att den lilla krabaten var helt orädd!

Tecken på att jag inte ska vara rädd mer...?
Eller att David inte ska vara rädd?

vem vet?

Usch, sånna här inlägg blir ledsamma....snyft....

tisdag 22 april 2008

Att kommentera inlägg...!

Funkar nu, så Nizze......skriv nu....;)

Profeten


Tisdag morgon. Solen skiner.

Fint att vakna upp till våren!
Ska smaska i mig ett par allergitabletter och åka till jobbet.
Ont i halsen. Hoppas att det inte är halsflussen som flera på jobbet har
haft/har.

Längst ner på bloggsidan finns ett utdrag ur Profeten, skriven av Khalil Gibran.
Den lästes på vårt bröllop, så vackert!!

Kolla in badrocken som Cecilia och jag hittade i en affär i fredags.Hur gullig är inte den?!
Kram


måndag 21 april 2008

En vecka idag


Imorse vaknade jag med en begynnande förkylning. KUL.

Det har jag ju definitivt inte tid med.... att ha ont i kroppen.

Har lidit fruktansvärt av allergi i helgen och jag antar att skiten har väl bara börjat:(

För de som undrar varför jag inte säger nåt om magen så är den "sådär". Sakta men säkert börjar det att ge med sig. Vill ju bara inte älta om det hela tiden.


Så är klagandet slut:)

Jaha, då har det gått en hel vecka i kaosets tecken.

Känner att man har väl äntligen landat. För att summera förra veckan så var den KAOTISK.

Tror aldrig att jag mått så i hela mitt liv. Chock, kan man väl kalla det (vad skulle de kalla det om det stod i tidningen.......hm...barnchock kanske, ja det är ju bättre än nakenchock iallafall...)


Var ut en sväng på lunchen i det fina vädret.

På eftermiddagen blev jag ännu sämre i förkylningen.

Funderade att köpa namnsdagsfika men hann inte. Det är ju Annika idag.


Kom hem och målade lite. Niklas målade Davids rum grönt så nu kan man se hur det blir att se ut!

Fint!

Vi pratade om att det är en "barngrön" färg, så.... precis som det ska vara i ett barnrum!!!!

Lägger ut en bild!


Nu är det nattinatt.


Söndagsblogg

Hade en välbehövlig "sovmorgon" till 09. Skönt.
Solen skiner, ser ut att bli en bra dag!

Idag har vi målat och fejat, spacklat och fixat.
Niklas gör grovjobbet och jag finlirar.
Det enda vi inte kommer att göra nåt åt är fönstrat. Det får vara. Antagligen kommer det att se fult ut men eftersom vi ska byta fönster sen så känns det som helt onödigt arbete just nu.
Jag har pulat med lite beställningar.
Skumt......firman går ganska bra just nu av nån anledning.
Beror säkert på att mina grejer ligger ute på bloggar och inredningssidor. Hoppas att jag kan få någon som sköter rulijansen meddans jag är borta! (rent administrativt)

Premiärgrillning, helgrillad fläskfilé med pastasallad/soltorkade tomater till lurre!
Fantastiskt!

Vissa säger "det här trodde du inte för en vecka sedan".
Såklart jag inte gjorde!Då var vi på väg hem från Borlänge efter att ha varit på fest, inte trodde man då att "imorrn förändras nog livet". Nä, inte direkt.
Idag är faktiskt första dagen på en vecka som jag inte har gråtit.
Skönt med en "känslomässig fridag".
Undrar om jag ska presentera mig så om nån kommer förbi idag....;)
"Hej jag heter Annika, jag blev mamma förra veckan på kontoret, och idag är det första dagen på en vecka som jag inte har gråtit hysteriskt"
Undrar hur länge det skulle dröja innan tut-tutbilen skulle komma.........

Niklas och jag somnar till i varsin solstol på eftermiddagen. Det var inte svårt, man bara säckade ihop liksom.
Kvällen lugn och fin, vi kollade på TV och jag var tröttare än vanligt.
Pratade med morbror Ove som hjälpte oss att fixa fram bilder som han tagit på kalaset. (ja, det ÄR fina bilder...)
Tack för dessa!

(har märkt att klockan på bloggen inte funkar riktigt som den ska....vet inte hur man ändrar......)

söndag 20 april 2008

Lördag 19 april

En känslomässig morgon.
Tårar igen.

Efter frukost och en välbehövlig dusch en sväng in till Västerås.
Dags för en sväng till IKEA!
På förmiddagen åkte vi runt överallt som yra höns på diverse affärer.
Färgaffären, för att köpa grön färg till rummet.
Apoteket, en hel kasse full med tandborste, tvål, salvor, tvättlappar och febernedsättande.
Vi tog både stolpiller och flytande för att vara på den säkra sidan. Vad vet vi vad man ska använda....;)
För en gångs skull hade inte jag bråttom hem...
Vi kollade in sluky på Barnens Hus. Niklas röstade på en röd, jag hade hellre sett att vi tog en brun eller grön....Niklas tyckte att den gröna var för militärisk och jag kontrade med att vi skulle uppfostra en officer...:)
Det kommer att bli ett inköp under veckan, det blir en röd vagn.

Sammanstrålade med mamma och Lasse på IKEA.
Rejsade runt och köpte allt vad vi kunde komma på, säng, byrå, lampor, matta....ja och så småprylar då....

Eftermiddag, diverse målning, och spackling av rummet.
Kvällen var känslomässig, jobbigt att blogga.....
Verkligheten kommer närmare.

Film och lugn och ro.
Nattinatt vid 22:30


















Äntligen fredag

Vaknar lättad!
Såå skönt att vi äntligen har fått pratat ut.
Vi har märkt båda två att det är så lätt att glömma av varandra.
Det är verkligen jätteskoj att alla bryr sig men ibland kan man få stanna upp och andas också. Veckan har verkligen varit minst sagt, rörig.
Bestämde mig för att börja blogga för att lugna ner tillvaron och mitt inre.
Jag skrev dagbok förut. Mådde bra av det. Nu kan också flera ta del av vad som händer och hur vi (ja, Niklas tycker ju också nåt som jag framför här)

På morgonen rensar jag ner allt i Davids kommande rum, min nuvarande ateljé som får stryka på foten.
Vi har bestämt oss för att han ska ha ett rum att komma hem till oavsett om det blir hårt jobb.
Ganska lugn jobbdag. Jag har informerat "chefisarna" om hur läget ligger till och jag försöker sammanställa lite av mina rutiner på jobbet.

Ett mail från förmedlingen meddelat att alla papper nu är i Colombia och att det nu kommer att vara "lugnt" några dagar. Det tar ca 10 dagar innan allt är tillbaka i Sverige och då händer det grejer.
Peter och Päivi på jobbet hjälper mig med bokandet av resa. Vågar inte själv.
Har man aldrig hamnat på Lanzarote eller på nån annan udda destination förr så gör man väl det nu.
Air France via Paris verkar bäst. Vi får se vad det blir.
Vi lägger en preliminärbokning den 20 maj.

Dagen går fort. På vägen hem stannar jag på färgaffären och kollar in barnrumsgrejer.
Bestämmer mig ganska fort.
Hemma har Niklas börjat att riva rummet. Nu kommer det att hända saker!
Vi kollar på TV och slappar.
Somnar gott.

Torsdagen samma vecka

Sovit ganska bra.
Tankarna snurrar.
FFIA (förmedlingen) ringer mig på jobbet. Nytt papper måste skrivas på och mailas in.
Samma papper som blev påskrivet i börjag av veckan men med lite mer "lull-lull".
Colombia gillar "lull-lull", känslomässiga dokument. Det är ju inte direkt som här med allt korrekt.
Nu skulle vi skriva under på att vi skulle ge David all vår kärlek m.m
Och hur svårt kan DET vara?!
Tårar igen.

Känslorna har verkligen åkt berg och dalbana denna veckan. Ömsom gråt och skratt.
Helt sjukt, eller nu overkligt om man skulle kunna kalla det så.

Kvällen har vi vigt åt varandra. Vi har inte pratat på hela veckan och måste nu få lite "egen tid".
Vi svarar inte i telefonen alls på kvällen.
Fyller i lite papper (FFIA har skickat en BUNT)
och pratar. Det viktigaste av allt. Pratar.
Mycket tårar och känslor.
Tung kväll.
Vi somnar utmattade. Niklas är förmodligen lika slut som jag känner mig.

Onsdag 16 april

Ledig dag. Har faktiskt sovit ganska gott.
Tankarna bara snurrar.
Stor undersökning av magen väntar.

Jag åker till mamma, pratar med förmedlingen på morgonen, ivrig.
Papper som binder oss till att bli föräldrar ska skickas in. Colombia vet redan muntligt att vi tackat ja.
Förmedlingen ger mig ett telefonnummer till en familj i Stockholm som kom hem från Colombia i januari med deras son. Jag funderar på att ringa och be om råd och tips.

Får veta att det hela kommer att gå snabbt. Förmodligen avresa inom en månad. Panik.
Vi kommer att flyga till Bogotá och vara där i ett par dagar (huvudstaden ligger 2500 m över havet så det tar tid att vänja sig), sedan vidare till Medellin där vår son väntar på oss!
Efter det är det lååånga domstolshandlingar. Under tiden (ett par veckor) rekommenderas vi att ta med oss David till San Andrés, en ö i västindien som tillhör Colombia, för sol och bad och en fin start.
Ska fundera på saken....;)
Vi visste att det var vanligt att resa dit och bara det gör det hela lättare.
Storstäder i Colombia är nog ingen hit....

Resten av dagen mår jag skit. Undersökningen jättejobbig.
Åker och skjuter på kvällen.
Lånade en instruktörs Benelli-pistol och sköt verkligen som en gud, trots att jag var ett vrak.
Det är såååå himla kul!!!!!!
Näst sista serien sköt jag 47 av 50. Har sparat den tavlan.....

Kom hem sent, stupade i säng vid 23

Tisdag 15 april

Svårt att ta mig upp på tisdagen, har knappt sovit alls.
Magen är värre än vanligt och jag mår illa.
På jobbet är allt annat än lugnt. Frågorna haglar och jag ringer förmedlingen för första gången.
Några frågor kvarstår, bland annat det där med läkarrapporten. Jag ber förmedligen vänta
med det definitiva svaret men säger ändå att vi har ju faktiskt bestämt oss redan....
:)
Under tiden har Niklas kontaktat Socialen för att få deras OK.

Jag ringer min husläkare, nej de kan inte hjälpa till.
Ringer förmedlingen igen, och de undrar då inte om jag har några kontakter.
Frågar runt på jobbet och inom en timme har Peter fixat en träff med en doktor redan samma dag!!!
Snabba ryck!

Jag jobbar på och efter 14 kompar jag ut och åker till doktorn i hans sommarstuga.
Vilken grej!
:)
Vi går igenom läkarrapporten och doktorn ger mig några "att tänka på" och "om" på vägen hem.
Vi kom på att olika läkare formulerar sig olika fast de egentligen menar samma sak och sånt kan ju bli förvirrande....
Jag är iallafall nöjd. David är väldokumenterad och ingenting har mörkats.
Vi vet att vi kan komma att stöta på patrull......men vad gör det?

På kvällen hinner vi inte med så mycket mer än att äta och prata i telefonen.
Vi har ingen tid för prat, Niklas och jag.

lördag 19 april 2008

Måndag 14 april 2008

En helt vanlig måndagmorgon. Trött som vanligt.
Niklas är hemma och är sjuk, förkyld.
Fackmöte på jobbet så lite förberedelser på morgonen.
Vi äter kyckligsallad och vitlöksdressing. Lena påstår att det stinker i konferansrummet.
Det stämmer nog.

14:03 ringer min mobil. Jag pratar med en kund och svarar inte.
14:13 ringer mobilen igen, pratar fortfarande med kunden och svarar inte. Det är Niklas och jag trycker ifrån. Han vet ju att jag ringer tillbaka när jag är ledig.
Jag ringer hem och han svarar och är ledsen.
Hundra tankar snurrar i mitt huvud. Vad har hänt?

"FFIA har ringt. De har hittat en liten kille åt oss"
Orden kommer som en kalldusch.
"Han är 2,8 år, kolla din mail"
Jag både skrattar och skakar.
Öppnar mailen. Inget mail. Uppdaterar flera gånger och vips. Där är det.
MAILET.

Jag öppnar och där är han, VÅR SON.
Världens mest underbaraste lilla pojke tittar rakt på mig.
Tårarna sprutar.
Nu har kollegorna börhjat samlas runt om. De undrar vem som fått barn, jag försöker förklara att det är jag......

Jag har nu ringt hem flera gånger och vi skrattar och gråter om vartannat. Ofattbart.
Vilken lycka!

Efter en stund kompar jag ut och åker hem.
Jag stannar till och köper ett par frusna tårtor.
Svärmor kommer förbi, mamma och Lasse och Carina, Esbjörn och Zandra kommer också.
Alla tycker ju förstås att det är overkligt.
Jag tycker ju att allt är helt sjukt.....

På kvällen, efter att ha ringt runt till de närmaste anhöriga lägger vi oss och läser den 65 sidor långa dokumenteringen om vår son.
Tung läsning.
Vi bestämmer oss för att ta rådet att få läkarundersökningarna översatta under tisdagen för att kunna lämna ett definitivt besked till förmedlingen.
Fast, vi har ju redan bestämt oss.......

Kom senare på kvällen på att jag kvällen innan målat en tavla med texten "Nu har det landat en ängel"...
Jag ser det som ett tecken.


Ängeln har landat.
Vår son - Juan David.

Varför blogg?!

I denna blogg kommer jag att skriva om tankar och känslor kring det fantastiska och overkliga som nu verkligen har hänt!
Mamma.......skumt.
Den enda mamma jag har varit i närheten av är ju min egen....och nu är man tydligen det själv med.
Sjukt.

Ett ord som jag har använt ganska mycket denna veckan är sjukt. Allt är sjukt. Ständigt återkommande ord....
:)
Jag är ju i och för sig sjuk ofta.....;)....skulle väl kanske använda ett annat ord: overkligt....
Overkligt att efter 8 års kämpande äntligen har blivit det.....MAMMA.

Sjukt.....

Blogga

Jaha, då tänker jag skriva här nu då....
Flera på mitt jobb ville att jag skulle blogga, så Cecilia och Therese....här kommer bloggen!!!

fredag 18 april 2008

Fredagkväll

Så...dags för det första inlägget.....lovade ju att skriva en rad eller två idag.
Är såå förfärligt trött så jag skjuter upp berättandet tills imorrn.
Kvällens händelser.....Niklas målat taket i Davids rum, och jag har ideér hur det kommer att se ut. Så nöjd.
:)

Natti natt.
Börjar om från början imorrn....
Kram

Ängeln

Det bor en ängel i mitt rum
Hon har sitt bo ovanför mitt huvud
Hon gör mig lugn
Och hon viskar till mig
Allt det jag säger dig

Det bor en annan i min kropp
Hon har den vackraste av själar
Hon är kärlek och hopp
Och hon berättar för dig
Hur mycket jag älskar dig