Hemma igen efter några fina och lata dagar över Kristi Himmelfärd i stugan.
Skönt att komma iväg från dessa fyra väggar och ta av sig tvångströjan lite.
Jag känner att jag inte har några självmordstankar längre, så jag hoppas verkligen att denna medicin faktiskt skall hjälpa på lång sikt. Min läkare säger att det kommer att ta TID att bli frisk.
Men att inte vilja skära upp hela sig själv äör väl iallafall ett steg framåt????
Nu har jag hållit på med boken. Skriva är ju det bästa jag vet det är ju därför jag delar med mig av mitt liv här på bloggen. Nu har jag visseligen kört fast. Jag skriver lite varje dag, men nu är det stopp igen.
Allt är stopp igen. Inne i en dvala-period igen.
Jaja, jag är ju van att ha bakslag, bara att hänga med när de kommer för man slår sig rejält varje gång.
Mina pojkar ger mig glädje och styrka och det är jag så glad över!
Denna blogg kommer att handla om mig och min familj. Kort och gott. Om hur det är att vara Annika inifrån och ut.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ängeln
Det bor en ängel i mitt rum
Hon har sitt bo ovanför mitt huvud
Hon gör mig lugn
Och hon viskar till mig
Allt det jag säger dig
Det bor en annan i min kropp
Hon har den vackraste av själar
Hon är kärlek och hopp
Och hon berättar för dig
Hur mycket jag älskar dig
Hon har sitt bo ovanför mitt huvud
Hon gör mig lugn
Och hon viskar till mig
Allt det jag säger dig
Det bor en annan i min kropp
Hon har den vackraste av själar
Hon är kärlek och hopp
Och hon berättar för dig
Hur mycket jag älskar dig
1 kommentar:
Härligt att du har din familj runt dig som ger energi och glädje! LÅter mysigt att vara i er stuga och skriva.
Hoppas solen fortsätter att skina på dig. Önskar att du blir bättre för var dag som går.
Kram från Lisa
Skicka en kommentar