Tack

Idag är jag tacksam för att jag har två så fina pojkar, en stor och en liten.
Min värld skulle vara mörk utan dem.
De är ljuset.


Herren välsigne er och bevare er
Herren låte sitt ansikte lysa mot er och vare er nådig
Herren vände sitt ansikte till er och give er frid

The worst day ever

Igår var den värsta dagen hittills i mitt liv. Jag mår återigen skit efter att jag har haft en skaplig jul där jag till och med har kostat på mig fler en ett leende.
Dagen idag känns lite bättre än igår men jag har en tomhet som känns helt svart.
Nåt fattas.
Bara att bita ihop och försöka att gå vidare fastän det känns jävligt mörkt.
Tack alla som skänkt mig glädje och tack för uppmuntran.
Ärlig som jag är så erkänner jag här och nu att jag tänkte strunta i livet igår, tack och lov så har jag andra tankar idag. Till och med min psykiater hade säkert varit orolig över mina tankar igår kväll.
Vette fasen hur jag kan sjunka så lågt i mina svackor, jag känner mig helt schitzo....ena dagen skaplig och andra dagen vill jag mer än gärna dra nåt gammalt över mig.
Skumt och för mig jäkligt skrämmande. Tur att medicinen hjälper mig att vara flytande.
Nu ska jag försöka att samla ny kraft och imorrn åker vi ner till stugan. Kommer hem några dagar inpå det nya året. Vi kommer att fira Niklas födelsedag där iallafall.
Gott Nytt År alla.
Jag hoppas att 2010 ska bli ett bättre år. Sämre än pissåret 2009 kan det ju knappast bli.

Kram
2009 års mesta pessimist

En vanlig dag

Jaha, då var det en vanlig dag idag igen. Eller vad är det för dag?
Tycker att man blir mer än förvirrad med all dess ledighet.
Gårdagen flöt på som en lugn slappardag och dagen idag bjuder på lite av varje. Davíd ska till Mormor och Lasse och sova över meddans Niklas och jag har en del att bita i.
Mycket snurrar och har sig och hur man än gör eller tänker så är rumpan alltid där bak.
Önskar vägledning, men som tur är så finns det aldrig något facit.
Jag tror inte på spådomar och sånt, jag tror mer på ödet, att det skall vara "meant to be".
Att allt som sker händer av en anledning. Just då, just nu, skall det vara så här.
Kanske inte alltid är kul men kanske är det nödvändigt?
Vem sitter inne med svaret på dessa gåtor? Maila mig om nån vet svaret...

Annandagen 2009

Jaha, en ny dag är snart till ända.
Dagen har återigen gått i snurrighetens tecken. Jag är här kroppsligt men i huvudet och hjärtat är jag ute och svävar.
Vi har idag varit och firat jul med min bästa Syster och hennes familj.
Som vanligt känns det som att "komma hem" och vi trivs oerhört bra i deras sällskap!
Min mage har återigen fått liv efter julaftonens maraton på toaletten, gudars vad jag blir trött på detta springande.
Nu ska jag snart bänka mig framför Robinson för att sen läsa min fina Kungabok som jag fick idag!Sov en stund i bilen hem men jag är ju som vanligt trött. Har haft stora problem med allergin i några dagar och äter en sån medicin som gör att man blir trött av att bara se på kartongen....
Skönt med en "vardag" imorrn, men jag måste säga att det varit en otroligt bra jul utan krav!

Juldagen 2009

Grattis grattis till min "gamla" kompis Sarah som fyller år i dag!

Har haft en lugn dag. Packat upp alla fina julklappar som Tomten kom med igår.
Fick en massa fina Kungliga böcker som jag läser med glädje nu.
Det är verkligen lätt att göra mig nöjd. Anything med de kungliga och jag är nöjd. Jaaa, jag är nördig och det är förbaskat roligt, då jag gillar både nutida och gammal historia.

Annars snurrar tankarna i huvudet på mig. Jag är inte direkt närvarande skulle man kunna säga. Vet inte direkt hur jag ska uttrycka mig men det kommer väl en dag när jag kan blogga om precis allt som händer inuti mig just nu. Jag hoppas bara att alla pusselbitar i pusslet skall läggas och att friden kommer inombords.
Hoppas att någon högre makt skall säga sitt, vägleda mig rätt.

Davíd har varit på ett uruselt humör idag. En riktig gnällunge faktiskt. Ja, såklart jag tänker klaga lite. Han är ju mestadels from som ett lamm, så jag kan väl få protestera lite när han för en gångs skull surar;)
Nu ska jag lägga mig och läsa. Sov en stund på dagen men som vanligt är jag medvetslös vid denna tid på kvällen. Jag är ingen direkt nattsuddare.....
Godnatt och god fortsättning på julen.

God Jul

Den bästa julaftonen sen jag var liten. Kort och gott.

Dagbok

Jag har börjat skriva dagbok igen. Jag är en "periodare" när det gäller det.
Det är ju ens innersta tankar och funderingar och sånt som jag vill men inte kan dela med mig av här.
Jag har ju sagt att jag skall vara så ärlig jag kan här och det ska jag, men ibland gäller det att vara privat, även för sig själv.
Mycket snurrar i mitt huvud och jag har kommit på att hur man än gör med världsliga "problem" så har man ändan bak.
Tänk om det fanns facit på flera av funderingarna!
Typ "Vänta, jag ska fuska lite och kolla facit".....
DET är det jag önskar mig till julklapp!
Jävligt mycket pengar och många bra svar på mina funderingar i mitt livs skede just nu.
Fast, jag vet ju att det är jag och kanske några till som sitter inne med svaret.....
Att vara eller icke vara, det är frågan.

Förvirrad

Detta har varit en mycket konstig dag.
Julklappshandel och så har jag och mamma haft en mysig dag.
Idag har det varit ömsom skratt och ömsom gråt.
22 december 2009 är en dag att minnas.

Måndag

Jaha, måndag igen. Jag är numera så förvirrad/disträ att jag måste kolla almanackan för att veta vilken dag det är. Förra lördagen jagade jag upp min stackars son i tron av att det var måndag och att han skulle till dagis....Shit happens, och förmodligen har jag redan bloggat om det....vem vet. Inte jag.
Jaha, vi går snart mot ljusare tider. Min bror, som btw har namnsdag idag, grattis, informerade mamma om att 17:47 då får vi se fram emot midsommaren, för då har det vänt!
Låter ju fint med ljuset, hoppas vara att det kommer ljus i mitt liv också, att sinnet går mot en sommar också.
Det är verkligen konstigt att vara sjuk i huvudet. Haha, det där lät det! Vad jag menar är att det är konstigt att ha "ont i själen". Fast, på nåt sätt är det ju som att ha ont i nyckelbenet. Har ju haft det sedan 2001 och det syns ju inte heller, men gör förbannat ont ändå.
Ibland känns det som att man borde ha ett gips runt huvudet för att folk ska fatta att det gör ont inuti själen.
Idag har jag varit på fotvård och skämt bort mig. Det är verkligen lyxigt och jag får en ro i kroppen när nån pysslar med mig. Asskönt verkligen.
Har ingen julstress heller, det är inget som ligger på min lott i och med att vi ska vara hos mamma och Lasse på julafton. Bara lite att handla och det känns inte som något krav.
Tror och hoppas att det blir en bra julafton, trots att vi blir många.

Föräldraskap & släktskap

Vissa saker jag täker på är återkommande tankar, en av dem är detta med släkt och föräldraskap.
Hur funkar det och hur gör man?
Jag ställde mig själv frågan innan Davíd kom med storken. Hur skulle jag känna för ett barn jag inte biologiskt har fött fram?
Jag kan bara säga, jag känner precis som alla andra mammor skulle jag tro. En oändlig, nästan skrämmande tanke om hur man kan älska någon så.
Hna är minst lika älskad som alla andra och kanske till och med mer i vissa fall.
Min mamma känner likadant. Hon tycker inte att det är någon som helst skillnad på barnbarnen, skillnaden är ju att Davíd inte ser ut som oss, det är där det märks. För övrigt är han ju en spegelbild av både mig och Niklas. Idag sa jag "skitvarmt" och den lilla dagens eko snappade genast upp det såklart. Han pratar även till viss del dalmål som klingar igenom med jämna mellanrum. Det är underbart tycker jag.
I helgen har jag studerat mina pojkar och jag kan konstatera att Niklas är en fantastisk pappa (och Davíd är ju ett fantastiskt barn!) Niklas är en pappa som tar sig tid, som bryr sig om, och som är den där hjälten som pappor ska vara.
Det finns inte någon annan jag skulle se som far till mitt barn, han är helt enkelt bäst.
Så är det ju inte alltid att man tycker. Vissa kan vara mor utan att vara mamma och vissa kan man älska lika högt även fast det "bara" är vänner.
Jag önskar att jag hade haft en mer närvarande pappa. Självklart älskar jag min pappa men hade jag fått önska då hade jag velat "haft" honom mer närvarande i mitt liv. På så vis kan andra människor komma att betyda så mycket mer än vad vissa gör. Man behöver inte vara biologisk för att man skall älska den. Jag älskar inte alla i min släkt. Jag umgås inte heller med dem.
Skulle jag få välja hade jag nog gjort helt annat val. Däremot älskar jag vissa delar så att jag känner en massa mer tillhörighet till de som kanske är släkt men som jag ser det som att de är en del av familjen i stället.
Nu för tiden brukar jag sålla. Det är som med julkorten, de som vi får av skickar vi tillbaka till.Varför slösa energi och kärlek på någon som inte tycker lika som en annan?
Asdumt, för att citera råttan i IceAge3.
Så, jag älskar de jag vill oavsett hur och vilka det är. Älskar jag en kompis så gör jag det och även fast nån tillhör de närmaste behöver inte betyda att jag älskar dem för det. Jag kanske inte ens tycker om dem....vem vet.
Jag hoppas iallafall att Davíd tycker att vi är bra föräldrar, så att han kan se tillbaka på sin barndom med glädje och känna att han haft närvarande föräldrar och kontaktnät.

Jag - En Kunganörd

Som de flesta vet så är ju jag en Kunganörd av stora mått mätt.
Jag har nu när jag är sjuk kunnat kolla lite i mina böcker och förkovrat mig i lite glamour. Böcker som jag kunnat slöläsa och som inte tagit så mycket energi från mig. Jag har även
kollat igenom "vår" Kungasida Royalcourt.se och sett hur denna, jämfört med andra länders sidor är uppbyggd.
Måste jag säga att jag inte är nöjd?
Det är asmycket som kan ändras till det bättre och som jag påtalat för hovet många gånger.
Jag är nog deras största fan och kritiker.
Min kungaboks samling är förhoppningsvis på väg att närma sig hundra böcker då jag hoppas på att den röda gubben har med sig två nya böcker. Såg, till min glädje att det kommit en bok om Riksregalierna, som till min stora besvikelse, bara finns att köpa i Slottsboden.
Den vill ju jag ha ju!
Hoppas att kunna komma åt den nästa gång jag sätter mina fötter i den Kungliga huvudstaden.
Nåt som retar mig ännu mer är att jag tycker mig veta bättre än reportrarna i både tidningar och på TV, jag borde därför anställas som kommentator eller reporter....ja, alltså om jag fick bestämma då......
Hm.....är dock realist och tror inte att så blir fallet...men kul, ja det skulle det vara.
Snart dags för mig att bläddra igenom den nya Svensk Damtidning och fullkomligt frossa i
fina klänningar!
Japp, jag VAR prinsessa i mitt tidigare liv....

En torsdag

Jaha, då var denna dag snart slut.
Läser just nu i tidningen om en tomte som körde rattfulll och när han blev stoppad av polisen hade han frågat vart renarna var.....DET är humor på hög nivå, eller kanske inte körandet men att han var utklädd till självaste Santa Claus.
Idag har jag haft en "mellan hopp och förtvivlan"-dag. Hade ett pissigt humör i morse, som lättade upp efter att jag sovit till 14, som visade sig bli bättre och som nu är sämre igen. Har haft riktigt ont i munnen av all allergi, plus att jag är torr som en öken i munnen. Hatar verkligen biverkningar.
Hur som helst har vi haft fint besök idag, vilket var SUPERKUL.
Jag älskar verkligen alla våra vänner och den energin de ger är oslagbar, även fast jag bara orkar vara social en stund.
Tack för besöket. Vi har verkligen saknat er.
Nu väntar jag hem pojkarna. Junioren har haft farmor och farfar-dag och Niklas är nu iväg och hämtar honom. Kvällen kommer att bjuda på sista delen av 'Bonden' och lite slapp tid i soffan.

Attityder och bemötanden

"Möt alltid en person så som du själv vill bli bemött", vem har inte hört det förut?
Jag har det och jag vet att det fasen inte är lätt att bemöta folk på ett sätt som kanske skulle vara välförtjänt.
Jag tänker på när man svarar i telefonen. Hur låter man då? Blir personen som ringer vänligt bemött eller är det en grinig som svarar?
Det är klurigt det där, men ack så viktigt. Jag pratar ibland med folk (kanske inte nu då...) som har ett ganska taskigt bemötande. Det kan vara när man ringer och får höra nån som svarar surt eller stressat. Jag kan då tänka att varför svarar man så och HUR kan jag veta om att personen i andra ändan håller i fem matkassar, en snorig unge och en husnyckel i handen?
Jag har fått lära mig att det är okej att säga till att man inte har tid, eller varför inte strunta i att svara och ringa upp senare, eller svara, vänligt, och tala om att man inte kan prata och ringa tillbaka senare. Typ så.
Varför tar jag då upp detta idag?
Jo för jag har varit till gynekologen (eller slaktaren som jag gärna vill kalla dem för)
och jag har aldrig nånsin blivit så bra bemött som jag blev idag.
Riktigt omhändertagen verkligen!
Vet inte om jag märker det särskilt nu när jag är i denna fas i livet men det var nåt speciellt idag.
Sköterskan tog på mig, alltså hälsade mig välkommen. Läkaren frågade vänliga frågor och förklarade ALLT. Så nu vet jag allt om livmoder, tappar och urinblåsor.....
Det var helt enkelt ett möte som jag ofta mår dåligt av men som idag var en ren fröjd.
Skulle alla läkare och sköterskor vara som dem skulle jag kunna klä av mig varje dag!
De gav mer energi än vad de tog och det känns bra.
Jag har det som ett mål, att bara göra saker/umgås med de som GER och inte tar energi.
På en kick off med jobbet för nåt år sedan fick vi varsin spegel med orden om att vi skulle titta i den varje gång vi svarade i telefonen för att den som ringer ser en glad person som svarar i telefonen.
Något att tänka på (speciellt för mig nu som ser det mesta i svart) och ta till sig.
Vad har vi för attityd, hur bemöter vi våra medmänniskor?

Feliz Navidad

Vi var på luciakonsert igår i Sura kyrka. Oerhört stämningsfullt och fullsatt i kyrkan.
Det var mörkt, det var det och dubbel dos medicin som gjorde att jag klarade mig ifrån panikångesten. 1-0 till mig!
Det roliga var att Davíd satt som ett ljus hela tiden och tittade storögt på alla som sjöng.
Han sjöng även med lite i nån visa han kände igen.
Mot slutet sjöng de 'Feliz Navidad' och ett stooooort leende spred sig i hans underbara lilla ansikte.
Både Niklas och jag log. Niklas frågade om han hörde att det var spanska och han bara log till svar.
Kul att se att han kommer ihåg, eller iallafall hör att det var spanska och inte engelska!
För övrigt fick jag känslan av frid.
Det finns inte många som vet att jag ville läsa till präst förut.....tyvärr rann det ut i sanden....

Teknikfreak

Jag blir så trött. Trött på att inte hitta det jag söker. Nu har jag surfat och letat efter en nedräkningsklocka. Hittade jag det då? Nä. Bara en massa annat oförståeligt skit.
Tror att det bästa är att jag går och lägger mig nu.
Förresten, jag har blivit med i Facebook. Vet inte varför, men det bara blev så. Vet egentligen inte vad man ska med det till heller, men, lite "nygamla" bekantskaper har kommit fram ur gömmorna och det är ju kul.
På så vis så känns Facebook som om att det är min enda kontakt med outer space, eller den riktiga världen så att säga. Håller mig fortfarande så isolerad jag kan, orkar helt enkelt inte med någon. Har vissa "bra" dagar och orkar då ses lite med nån, men det är fortfarande korta stunder som gäller. All min energi går år att vara "social" när det krävs, men det river och sliter i mitt inre.
Vissa dagar känns det som om jag vill gå i ide. Jag orkar inte prata med nån, jag vill inte gå ut.
På så vis skulle jag nog kunna ladda mina batterier bättre om jag var själv....fast jag vill ju heller inte vara utan mina pojkar...
Min läkare har sagt att jag MÅSTE ut en stund varje dag, men jag orkar inte. Jag hyperventilerar och har panikångest när jag går ut. Struntar i det med och går bara ut när det är tvunget.
Nåväl, slutklagat för min del idag. Gudars vad skönt det är att spy ur sig i den här bloggen emellanåt. Det ger mig kraft att fortsätta gnälla, eller jag menar försöka se positivt på tillvaron.
Godnatt.

Luciatåget

Luciafirandet som gick av stapeln på dagis igår gick över förväntan. Först och främst var jag med, det var ju utomhus så det kändes okej. Sen var ju vår lilla pojke pepparkaksgubbe.
Han kom ungefär i mitten av tåget och såg moloken ut, sen stod han och frös i de tio minuter som uppvisningen varade. Han sjöng lite men stod mest och såg vettskrämd ut (inte undra på, det var ju en masssssssa folk)
Direkt efter när vi hade applåderat kom han gråtande springande emot oss, han var stelfrusen den stackaren. Han grät och grät, Niklas bar in honom och han fick på sig varma kläder.
På kvällen frågade jag honom varför han hade blivit ledsen och han sa att han var kall om händerna.
Vi är iallafall stolta över att han vågade vara med!

Oj

Jag: "Idag ska du vara Pepparkaksgubbe"
Davíd: "Mamma, jag vill inte vara Pepparkaksgubbe"
Jag: "Nähä, men du sa ju det, det var ju därför vi köpte de kläderna"
Davíd: "Mamma, jag vill vara prinsessa istället"
Jag ler: "Men gubben, det finns inga prinsessor i ett luciatåg"
Davíd: "Men Mamma, jag ska inte åka tåg"

Say no more.....

Förändring

Tänk vilken förändring man går igenom när man har sjukdomen depression, för en sjukdom det är det i allra högsta grad.
För några år sedan gick kag en coachingutbildning med jobbet och blev starkae i mig själv. Tycket ett tag att jag både hade självkänsla och självförtroende, vilket jag inte tyckt förut.
Helst det där med självkänslan, sitt eget egenvärde. Det kan jag säga nu är som bortblåst, ja båda två faktiskt.
Jag som ALLTID har varit den glada, har haft viljan att synas osv är numera en som vill hålla sig i bakgrunden och det är INTE jag!
Nu har jag även fått tillbaka en massa skit med allergin och infektioner...känns oerhört kul....
Klär mig också dystert. Jag har alltid varit en färgstark person, även bokstavligt, men numera klär jag mig bara i svart. Som idag, jag poppade till mig med svartvit idag. Inte dåligt!
(min mamma kommenterade mitt klädval att jag redan såg svart ut i övrigt och att jag inte behövde vara så svart som jag känner mig)
Jag hade faktiskt en "kris" för tio år sedan och då hände samma sak. Jag hade svart hår och bara svarta kläder och en otroligt skarp make up, inte punkigt men mera rockigt på nåt sätt.
Varför det vet jag inte.
Konstigt är det iallafall hur man kan "förfalla" på så kort tid. Fast, så är det väl med allting, går man upp i vikt så är det ju alltid en kamp med att ta sig till en schysst matchvikt igen.
Önskar bara att nån hade en trollstav eller en Aladdinlampa som jag kunde låna...

Har läst på nu inför doktormötet. Läst igenom litteraturen och gått igenom självtestet om hur min dagsform är. Känner mig ändå nervös. Har varit nervös och gråtig de senaste dagarna och har sovit mycket. Jag har liksom gått i ide och vill bli väckt igen till ett normalt liv i sisådär april, när det börjar ljusna.
Nån som har en tidsmaskin att låna ut?

Tillbaka igen

Nu är jag tillbaka igen, här på bloggen.
Nästan en månad sedan jag skrev nåt här. Det har varit skönty med ett brejk men samtidigt har jag saknat att skriva, jag är ju trots allt en "skrivare" när allt kommer omkring.
Jag mår inget bättre. Kanske är därför jag inte bloggat. Det blir liksom samma tugg hela tiden om min sjukdom, men what the heck, det är ju så mitt liv ser ut så det kan ju inte undvikas.
Jag har funderat på det. Om jag skulle byta liv med någon så får nån annan känna på att leva i mina kläder ett tag. Antar att det skulle vara nyttigt både för den som byter och för mig som då får se på utifrån.
För den som bytte så skulle livet se ut som följande. Sova, sova, sova lite till, äta en massa mediciner, inte ha någon som helst matlust och leka lite med familjen tills krafterna helt tar slut.
Kul va?
Jag har inte direkt förhandlingsläge om att få någon som vill byta om man säger så......
Den som bytte skulle då se hur viktigt det är att lyssna på kroppen och inte strunta i alla varningssignaler som finns och som jag då har struntat i.
Livet kommer ikapp, hur gärna man än vill springa i från det......
Jag skulle få se hur alla runt om mig har det och mår. Hur man hjälper någon som har det oerhört jobbigt psykiskt och kanske öka förståelsen hos vissa.
Det är ju faktiskt en del som tvivlar fortfarande, på att man kan må som jag gör. Jag vet, jag har själv varit en av de dömande och funderat på vilka veklingar som får psykiska åkommor.
Och som ett brev på posten är jag där själv!Tack så mycket liksom.

Nu har jag iallafall träffat en doktor som är psykiater, en som kan sin sak och vet hur hjärnan funkar. Jag vet också mer nu och har läst på i material jag fick av henne. Jag är inte "dum i huvudet" och jag är definitivt inte ensam om att ha ont i själen, det kan jag lätt bedömma med tanke på att läkaren hade fullt upp i sin kalender.....
Jag har fått många svar. Svar på att jag inte är knäpp när jag inte vet vilken dag det är, svar på att delar av hjärnan faktiskt slutar att fungera när man lider av denna sjukdom och att vägen tillbaka är lång.
Det jag inte lyckas ta in är att jag måste inse att jag inte kan göra saker jag gjort förut och att jag för närvarande inte orkar träffa folk, men framförallt har jag inte blivit vän med tanken om att inte skämmas för att jag mår psykiskt dåligt.
Det har ju funkat bra med att kunna säga att det beror på astma, men inte under vintertid direkt......
Jag tror att det är det som är svårast. Att få folk att förstå att jag just nu är en dag till dag människa. Kan ha en "bra" dålig dag och en pissdag nästa dag och att jag dessutom inte orkar mycket alls. För min del är det såklart jobbigt att förklara detta och att inse att det är så här...att min verklighet är nästan sagolikt osannolik och dålig.
Tack och lov har jag ett underbart stöd. Min man förstår mig fullt ut och ställer inga krav, min mamma ställer upp så mycket hon kan och jag är såå tacksam över att ha dessa starka personer som orkar hålla mitt huvud ovanför ytan, utan dem hade det inte gått "bra" alls.
Ska tillbaka till läkaren imorgon få se hur det blir...Det är iallafall en läkare som VET hur det är att vara jag. En läkare som kan sin sak.
En läkare som förhoppningsvis är min väg tillbaka till livet och glädjen.