Ingen mirakelkur direkt

Japp, hade ett snack med min läkare igår. Inga framsteg men ändå flera viktiga beslut togs.
Jag tog initiativet att minska ner på min medicin för jag lider så otroligt mycket av alla biverkningar, eller vad sägs om ständig diarré......det är ju roligt....om man gillar det.
Jag gillar INTE det.
Hoppas att magskrället ger sig lite.... Nog snackat skit nu.
Doktorn och jag beslutade att ligga lågt (har jag mått dåligt ett halvår så vad spelar då några dagar för roll...?) Ska till en annan läkare i slutet av denna månad.
Denna läkare är specialist och jag hoppas verkligen att hon kan få mig tillbaka till livet!
Idag har vi varit en sväng till min pappa. Skönt att träffa honom, det blir inte så ofta numera.
Till vår glädje lyckades jag få Phai att laga majsplättar! Niklas och jag har nu en kulinarisk höjdpunkt inför kvällen. Vem är egentligen bäst lämpad att göra thaimat....jo Phai såklart!
Var till min älskade Farmors grav. Det var ledsamt såklart men ändå kände jag mig stark och jag är nu på kvällskvisten ganska "glad" inom mig. En skön känsla av att få prata lite med henne på nära håll.
Jag tänder ljus varje dag och jag saknar min Farmor oerhört. Ibland är jag till och med lite arg.....egoistiskt, jag vet det men hon borde varit här nu när jag behöver hennes stöd som mest.....Vet ändå att hon tänker på mig och hon skänker säkert mig den styrka jag behöver för att klara detta ändå.......
Kanske det är så att jag måste klara mig ur detta på egen hand utan henne...?Har aldrig tänkt så, men så kanske det är?
Who knows.......

Gamla godingar

Jag lyssnar på mina favoriter Ace of Base.
Varför jag har grävt upp de gamla rävarna?
Jo, jag försöker komma på "partyhumör", eller ja, på humör i största allmänhet.
Humör ja, jo det har jag, men det är allt annat än på topp. Jag mår skitdåligt nu igen,
skillnaden mellan att må skitdåligt och att må dåligt är att när jag mår skitdåligt då tar jag mig inte ens ur sängen utan bara ligger och gråter. Där är jag nu - igen.
I en rejäl jävla fetsvacka!
Inte undra på att mina pojkar också märker av det....
Jag kan ärligt erkänna att jag helst av allt skulle vilja vara själv just nu för jag tål knappt att se mig själv!!!
Det är en sak som man ska tänka på, jag gör det ofta.
Man måste vara överrens med sig själv! Kommer man inte överrens med sig själv är det svårt att ta sig till andra.
Det är ju med sitt eget sällskap man skall trivas om man hamnar på en öde ö och jag vill fasen inte umgås med nån gråtmild jäkel........!!!
Jag vet ju om detta men jag kan ändå inte göra något åt det!
Moment 22 liksom.
Hoppas att min läkare kommer med en mirakelkur i dag för jag vet ärligt talat inte hur länge jag står ut med detta.
Jag är trött. Mycket trött.

Fars dag 2009

Borde väl vara alla dagar egentligen......eller ännu bättre....Mors dag!

Förberedelser

Jag tror man aldrig kan vara nog förberedd på folks reaktioner i olika situationer.
Jag har nyss fått erfara det på fler än ett sätt.
Inte för att jag är någon expert på hur man skall bete sig men ibland har jag lite svårt att veta vad folk menar....jag är kanske extra känslig just nu eller så feltolkar jag bara situationer.
Vet faktiskt inte.
Niklas och jag hämtade mat häromdagen, då kom den första kommentaren från en kille, som i och för sig var berusad...
"Är han köpt på E-bay?
Vad svarar man? Är det elakt eller nyfiket?
Jag vet då inte om man skall skratta eller gråta.
Att sedan få frågan, i det första man pratar om när de ser att vår fina son är född i ett annat land är vad det kostar, ja, jag vet inte....är folk klumpiga eller är det bara nyfikenhet?
Jag HOPPAS att det är av välvilja och nyfikenhet, men som sagt, det är nog varken första eller sista gången man får vakta sitt barn med moderskänslor.
Vi gör ju ingen hemlighet i att vi inte är biologiska föräldrar till Davíd men jag tycker (som jag skrivit förr) att ibland klampar folk på som om de har rätt i att fråga om allt och förväntar sig ett svar på allt också.
Fenomenet frågor har kommit på sista tiden och jag kan säga att iallafall jag är den som mest är förvånad.
Givetvis svarar vi på det vi kan (och det vi vill) men i det stora hela är det vår sons integritet och bakgrund det handlar om och det vill vi inte svara på.
Jaja....d.et är väl bara att vänja sig. Men, det är svårt att ha "färdiga svar" på sådana frågor.
(och ja, det ÄR skillnad på frågor och frågor....)Självklart får man fråga, men det kan ju finnas en värme bakom eller åtminstone lite förståelse......

Stor kram i höstrusket.

Haha

Davíd nyss: "Pappa, den där fisken har trillat omkull!"
Niklas: Ja....
Davíd: "Pappa - den har simmat för sista gången"......

Kan bara säga att nu kommer det kommentarer om allt!
Underbart. Han sprider glädje.

Uppriktighet

Jag till Niklas: "Älskling, kan vi värma glögg?"
Niklas: "Men Gumman, du dricker ju inte glögg"
Jag: "Nä, men det oftar gott"
Niklas: "Okej jag värmer på lite vinglögg"
Jag: "Jag dricker ju varken vin eller glögg, jag VILL verkligen lära mig att dricka det!"
Davíd: "Suckar och säger uppriktigt "Mamma - stackars dig!"

Självkänslan som försvann

Låter som titeln på en bok eller nåt.....
Tyvärr måsta jag säga att den gäller mig själv.
Jag, som alltid kan stå på mig , säga nej och stå för mina åsikter har helt plötsligt börjat känna mig liten.
Jag känner mig som om jag inte klarar nånting alls.
Nu vet jag ju om jag tänker efter att det är denna lömska sjukdoms fel, men ändå.
Jag känner mig som en bluff. Snacka om att självkänslan fått sig en törn, och en rejäl sådan.
Jag känner mig som en bluffmamma, som när som helst ska bli avslöjad som att jag inte fixar det, eller som en bluff-hustru som för närvarande inte är den perfekta hustrun.
Som om jag har pallat äpplen och nån kommer på en.....
Känslan är inte kul alls.
Inte heller den vännen jag borde vara. Jag har på sista tiden dragit mig undan all "offentligt" ljus, och det är ju olikt mig så det förslår..... och ja, det är skitjobbigt.
Skulle nog behöva en knuff, eller att nån knuffade bort den lilla elakingen på axeln som talar om att jag inte duger.....

En sån där URK morgon

Ja, idag har jag haft en sån där morgon som man inte vill ha.
Jag skulle helst vilja ha ett rutigt förkläde och dofta nybakade bullar. Barn skall springa runt benen och leka kull och vara vattenkammade.....Ack denna ljuva dröm.
Sanningen är att jag sovit dåligt med alla sladdar och var väl lagomt trött när min fyraåring som vanligt numera skall "busa" och inte klä på sig ytterkläderna.
Jag är totalallergisk mot tjat så jag gjorde som vanligt med förberedelserna "om ett litet tag skall vi klä på oss och åka till dagis" osv.....
Påminner han hela tiden om det som vi har som rutin sedan ett år sedan.
Hela tiden säga "om ett par minuter"...."nu ska vi"......
Idag gick det halvbra igen och jag körde med en ny taktik.
"Åka ifrån-taktiken".
Den tekniken är inte bra, det erkänner jag rakt av, men jag bara ballade ur och gick.
Såklart blev det ju stortjut, men jag var bara så trött på pedagogik och hela baletten......
Det slutade med att jag skrek och talade om för honom att jag inte accepterar sådant uppförande mer.
Till min förvåning funkade det!
Jag är ju inte direkt stolt över mitt beteende förstås.....
Vet att det INTE är bästa metoden...men va fan....till och med jag kan flippa ibland.....
Jag har en spännande måndag framför mig......
Funkade den otroligt opedagogiska "elaka" metoden bättre??????
Den som lever får se.

Snyggast!

Jaha....du är jag "online" nu då.
Ja, nu menar jag ju inte här utan jag är uppkopplad gentemot sjukhuset.
Det var jag och typ 20 pensionärer. Trodde jag gått fel först men jag var helt rätt. Klinisk fysiologi. Ingen aning om vad det är......
Nu ska jag ha EKG fram till måndag. Ser ju inte kul ut och känns inte heller kul men....jag lyckades med att sova middag så det kommer nog gå fint att sova ikväll trots alla sladdar.
För övrigt är det full snöstorm här!
Jag njuter!
Jag älskar snö!
Sitter här inne i värmen och ser när det viner utanför. Har bett min käre man att sätta på vinterhjulen och tills dess kör jag inte bil, så, nu känner jag mig som en liten lurk som vägrar att gå ut innan det töat bort (hm......ihållande snö.....det visste jag inte.....)
Dags att tända ljus nu, det mörknar på!

Bloggtorkan är över

Här igen!
Dock blir det ett kort inlägg.
Migrän för tredje dagen....
Blir snart mer tokig än vad jag redan är......
Tack för fina mail och tankar. Jag suger åt mig allt jag kan!
Nu är det godnatt. Imorrn långtids EKG. Jag är orolig.
(P....du har rätt...har mått kasst efter A H1N1 -sprutan....)