Kväll

Expressen ikväll...."De sitter fast på Turkisk flygplats"...
Men herregud...hjälp dem loss då! Och VAD har det fastnat i? Har hört att de Turkiska rävsaxarna kan vara förödande......
Skämt åsido....jag måste ta till skämt ibland, helst astråkiga, för att överleva.
Ikväl har jag haft ett riktigt gråtsammanbrott...hatar att jag är så maktlös i denna sjukdom!
Nu har jag lindrat plågan med en liten tablett....Tur att mediciner finns ibland, skulle inte klara mig utan mina rogivande små vänner.
Vad ska jag säga, ältar detta hela tiden, tycker sååå galet synd om mig, men, det är ju min verklighet, mitt liv just nu, jaaa, då speglar jag det utifrån mitt perspektiv, my point of view.....
Det som är mest jobbigt är maktlösheten och att jag känner sig så fucking schizo.
Ena minuten sitter jag och skrattar till simpla skämt på 'Nöjesmassakern' på TV och andra minuten ligger jag i Niklas famn och gråter så jag skakar. Vad är detta????
Ja, jag fattar själv inget, det jag fattar är att det är SÅ JOBBIGT.
Mitt humör accelererar fortare än en Ferarri på Monzabanan,, inte klokt ju.
Men, det är därför jag är så rädd. Jag är rädd att inte orka, jag är rädd att gå ut, för tänk om jag bryter ihop om en minut, jag känner mig som ett vrak.
Ett vrak som dessutom har huvudvärk och mår vansinnigt illa hela tiden. Min läkare skulle skriva ut medicin mot illamående och huvudvärk. Jag får alltså äta två tabletter mot biverkningarna för den första tabletten. Katten på råttan, råttan på repet, eller nåt sånt......
Ångesten rycker och sliter i mig.
Det enda jag vill är att sova.
Sova, sova, sova.