9 maj

Skulle helst önska att det var 9 december och en massa snö.
Jag som älskar solen. Solen har alltid gett mig energi och glädje.
Nu, när jag kan vara ute i fem minuter max, hatar jag detta väder.

I torsdags var Niklas och köpte mig en massagedyna. Jag kallar den för Micke.

Den sitter i sagotantsfåtöljen och gör underverk! 3 gånger om dagen får 'Persbrandt' bekänna färg. Jag har bara lätt massage och värme på, bara för att få igång cirkulationen i rygg och axlar.

Allt går att styra och den är verkligen perfekt, så perfekt att jag somnar inom en kvart.

Man är ju inte piggast i stan när man inte ens kan vara ute, utan all motion är att gå emellan sängen och köket och äta kexchoklad. Då är det skönt med cirkulation.

Mår skit fortfarande. Kämpar med att försöka "vara jag". Det är svårt att släppa dessa "prestationsattacker" och att bara flyta med. Jag vill ju så mycket, men orkar fan inte nåt.

Andningen går upp och ner. Går jag ut väser det och lever rövare. Anstränger jag mig (plockar in i diskmaskinen) flåsar jag.
Igår var en överjävlig dag. Rena kaoset. Blir slut av bara att tänka på den.
Idag har jag inte klätt på mig. Har inte orkat. Hängde in lite kläder i ett skåp, sov sen två timmar. Orkade inte ens kolla på Formel 1 kvalet. Vill inte gråta heller hela tiden så på nåt sätt blir det en ond cirkel alltihopa.
Jag kämpar och vill vara jag, men kan inte visa att jag mår som jag gör.
Vill helst bara gråta och sova, inte göra nåt alls.
Det är oerhört svårt att låta bli att göra nåt alls....alltså inte vara uppe, prata, göra nåt.
På så vis är det lättare när pojkarna är ute. Jag kan då bara vara. Behöver inte alls tänka på att göra nåt, kan bara andas, bara flyta. Trodde väl aldrig att jag skulle önska detta, att få vara ifred.
Antar att det är för att jag inte orkar med mig själv ens. Har inte ens tålamod med mig själv.

Efter att ha "umgåtts" med vem som helst (låter ju helt sjukt ju!) så är jag totalslut.

Jaja, life goes on.

I morgon är en annan dag.