Skador

Vi är mer lika än vad man kan tro, min son och jag. Han lika oturs
förföljd som jag är (ja, jag är ju sjuk "jämt":) och Davíd har en förmåga att slå sig ideligen.
Ramlar han inte på dagis så gör han det hemma.
Jag är inte rädd för att han ska slå sig, han måste ju få röra sig. Jag har alltid resonerat att man måste få vara barn och utforska. Häromdagen brände han sig på min plattång (då höll han visserligen på att härja...) (självfallet vill man ju inte att det ska hända)
Igår satt jag vid datorn och då kom han vrålandes (jag hade inte hört att han ramlat ens men han skrek i högan sky!!!)
Han skulle läsa Dumbo sittandes i soffan i vanlig ordning och ramlade ner och slog i över-örat
i vårt kistbord!
Snacka om stjärnsmäll!Han blev helt blå! Jag lade is och så fick han lite smärtstillande.
Vi ska till BVC imorrn så hon får kika på det då.
Jaja, man kan inte klara sig hela tiden, alltid lär man sig något av det.
Jag är glad att det hittills stannat vid småskador, har hittills klarat mig själv från köttbussen och hoppas såklart att han gör det också.......