Bullmamma

Det är det jag helst vill vara! Skulle alltid vilja gå runt i ett rödrutigt förkläde och ha nybakta bullar på en plåt.
Ute skulle fåglarna kvittra, solen lysa och och så skulle min lilla pojk komma in med en stor bukett med liljekonvaljer till sin snälla mamma.
Så är det inte. Faktiskt inte alls.
Dels är det snö ute, jag har inga bullar, inte ens i frysen.
Fåglar finns det visserligen, inte för att jag hört dem kvittra ännu men för att jag får fylla på frön i automaten ideligen. Nåt rödrutigt förkläde existerar inte det heller.

Istället är jag nåt jag inte vill vara. En mamma som är tvungen att vara stenhård mot sin son för att allt överhuvudtaget ska fungera, ikväll dessutom en arg mamma.
Ikväll önskar jag mest av allt att han vore 15 år istället för tre. En colombiansk treåring är ingen lek, det kan nog andra colombiamammor intyga. Värre än vulkanutbrott.
Ja, nog är det skillnad på kulturer/sinnen alltid.
Och så undrar man varför bilisterna tutar i Colombia.....

En stoooor Baileys får bli fredagsdrink.
Som min mamma nyss sa: Det är en ny dag i morgon.
Tack för det.