Då var det kokta fläsket stekt...

eller....Måttet är rågat.....många ordspråk finns för detta....
Måste bara skriva detta inlägg.
Min far missade ju som bekant dopet igår. Spriten gick före den viktiga familjehögtiden.
Idag har han ringt och frågat hur det var igår och han tyckte inte att det "stod och föll" med att han inte var närvarande.
Nä, i och för sig inte, men det blev dock en bitter eftersmak av det.
Jag funderade på hur jag skulle reagera när jag fick höra att han var överförfriskad. Skulle jag bli arg eller ledsen?
Jag blev såklart både delarna, men i samma veva bestämde jag mig för att det inte skulle gå ut över Davíds egen dag.
Dagen igår var en speciell dag som aldrig kommer tillbaka och som Dvaíds morfar nu missade på grund av att han inte kunde hålla sig från att supa.
Tragiskt.
När han ringde idag fick han sina fiskar varma. Jag hade en undran på om när han ska växa upp, och det kan man ju fråga sig om det nånsin händer....
Hur som helst....
Det mesta är hans förlust, Davíd är så liten så han blir inte besviken, men det blir jag.
Jag är varken arg eller ledsen nu (vill inte lägga på mig sånna saker som jag ändå inte kan påverka) men jag blir trött på att han låter spriten gå före och att han ens tänker på att dricka före en sån här - för oss, viktig dag.

(Davíd kom nyss och letade efter sina leksaksbilar, Niklas undrade då om han supit bort dem....jag svarade att han brås väl på sin morfar...kan man supa bort ett dop så kan man väl absolut "supa bort" ett par leksaksbilar...)