Kort inlägg.
Jag kunde ha varit hos änglarna nu.
Av nån anledning valde jag i förrgår natt att fortsätta leva, men det var på vippen.
Med mina mediciner och mitt skjutvapen hade det varit enkelt.
Jag mår förjävlaskitdåligt just nu.
Har vakande ögon på mig.
Och övervakningskameror....
Denna blogg kommer att handla om mig och min familj. Kort och gott. Om hur det är att vara Annika inifrån och ut.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ängeln
Det bor en ängel i mitt rum
Hon har sitt bo ovanför mitt huvud
Hon gör mig lugn
Och hon viskar till mig
Allt det jag säger dig
Det bor en annan i min kropp
Hon har den vackraste av själar
Hon är kärlek och hopp
Och hon berättar för dig
Hur mycket jag älskar dig
Hon har sitt bo ovanför mitt huvud
Hon gör mig lugn
Och hon viskar till mig
Allt det jag säger dig
Det bor en annan i min kropp
Hon har den vackraste av själar
Hon är kärlek och hopp
Och hon berättar för dig
Hur mycket jag älskar dig
2 kommentarer:
Hej,
jag brukar läsa din blogg ibland. Jag kom själv till Sverige som adopterad när jag var liten och tycker att det är intressant att få följa er lille kille samt att läsa hur en adoptivmamma upplever saker, jag har ju bara varit "barnet" så att säga. Det låter som om ni alla har det jättejobbigt just nu och det gör mig ledsen. Det jag undrar mest över är hur David hanterar det här med att du mår så dåligt? Får han någon hjälp utifrån? Det måste vara oerhört svårt för honom att förstå vad som händer tänker jag...
/Tanja
Hej igen,
jag kan inte låta bli att undra hur ni har det nu allihop? Om du orkar och vill får du gärna uppdatera bloggen.
hälsningar/Tanja
Skicka en kommentar