Jaha, då har jag en story att berätta.
Junior och jag brukar spela Bamse med knuff. Vi spelar både på morgonen och på eftermiddagen och jag tycker att det är ett jätteroligt spel. Men, det kommer ju alltid ett men...:)
Men min son är inte lika rolig. Eller jo, det är han...lite. Han är nämligen världens sämsta förlorare. Skulle han ställa upp i en sån tävling så vore det avgjort redan från start. Han skulle vinna.
Som den goda mor jag är så försöker jag lugnt och stilla tala om för min lilla älskling att spelet faktiskt går ut på att knuffas, att det liksom är grejen, förutom att gå i mål då. Han kontrar VARENDA gång när jag knuffar honom vääääääldigt argt med "Jag ska ALDRIG spela detta mera".
Det kan jag ta....men när han sen kastar iväg pjäserna då kommer ulven i mamma fram...
Då kontrar jag, lugnt och sakligt med att "slutar du inte upp med de där fasonerna (och så förklarar jag grejen för femtioelfte gången om att det faktiskt ÄR ett knuffspel)så slänger jag ut spelet i snön och går sen ut och hoppar sönder det"
Nej, jag är inte alls psykiskt störd...:)
Imorse gick det till och med så långt så att min son sa, "du kan inte hoppa sönder det, Mamma" varpå jag replikerade med att "då tar jag med mig en sax och klipper sönder det först". Håpp, då blev det tyst och spelet fortsatte sin gilla gång.
Detta kan tilläggas, händer nästan varje gån oavsett om han är pigg eller trött, morgon eller kväll.
Han är alltså jävligt arg när han förlorar, och jag låter honom aldrig vinna för att få tyst på gnäll, jag tvålar till när jag har möjlighet.
Ibland måste man lära sig att allt inte går rarätt utan att livet medför motgångar
som man förr eller senare får fejsa, that's it.
Its the hard way or no way.....
Grejen är den att han snart inte tar mitt hot på allvar....och jag måste då göra slag i saken.....vi får se hur lång tid det tar innan jag publicerar ett foto på ett sönderhoppat Bamsespel......:)
Inlägg
2 kommentarer:
Fniss... hm... här är en till som aldrig låtit barnen vinna för att vara snäll och det har en förklaring. Jag blev rasande när jag som barn upptäckte att de vuxna runt omkring lät mig vinna för att jag var liten. Jag ville vinna av egen fri vilja.....
Vår juvel, den stora, har också varit en dålig förlorar men varje gång hon vann sa jag grattis vad kul att du vann. Nu är det mycket, mycket bättre MEN nu vinner jag sällan och hon oftare ;-).
Kram
Pernilla
Jag har aldrig låtit min son vinna bara för att han ska få göra det. Dock har han väl aldrig visat några riktiga tendenser till att vara en dålig förlorare, trots att han har spelat både fotboll och hockey och under många år. :) Så stå på dig och hjälper det inte, hoppa hoppa... ;))) Stor kram på dig!! :))
Skicka en kommentar