Oj

var det i måndags jag bloggade sist!Jösses vad dagarna går fort!
Dagarna som varit har inte varit helt enkla. En massa mer medicin har jag proppat i mig och jag mår dessutom rassligt som attans. Det beror på flera anledningar. Jag skulle gärna vilja lätta m itt hjärta helt här på bloggen, bara skriva av mig allt jag har inom mig, men som de säger i USA....."Everything could be used against you in the court of law", och därför väljer jag att inte kommntera för mycket av det jag känner inombords.
Jag vet att det är lite fegt. Att skriva (det är därför jag har Facebook, för att ha någon kontakt med omvärlden)är det bästa för mig.
Därför är jag så glad för att jag har några "Mail-slasktrattar" som jag kan skriva allt till och som lyssnar utan åsikt, det är skönt.
Risken är ju att bli kritiserad när man bloggar, man kan ju trampa på någon och då har man det över sig sen, och i nuläget är det inte en bra situation för min del.
Jag känner mig rätt utlämnad och försvarslös.

MEN...

Igår fick jag ett besked som gjorde mig så arg! Jag trodde bara att jag kunde bli ledsen i denna sjukdom, men så arg som jag kände mig inombords igår tror jag aldrig att jag har känt. Jag kokade!
Efter att ha lugnat ner mig, med hjälp av Niklas och yogamattan, så blev det bättre. Jag fick då ner pulsen iallafall.
Skulle inte vilja att den sidan kom fram igen hos mig.....jag blev skitskraj över min reaktion. Läskigt värre.


Imorgon blir en tuff dag. GE MIG STYRKA.