Idag har vi varit till doktorn jag och lilla D.
Han är plattfot (som sin ankpappa:)
Läkaren konstaterade på två minuter att det inte var något att oroa sig för
och det var ju såklart jätteskönt.
Hon sa att kan de stå på tå så ser man lätt om det finns en tendens att man har hålfot och det hade han.
Snart ärr julen här också. Jag vet ännu inte vart vi skall fira men jag har iallafall beställt årets julkort.
I år drar vi åt snaran. De vi inte fick av förra året får inget i år.
Jag längtar verkligen efter första snön och julkänslan. Jag är redan trött på att det är höst.
Idag har jag tagit mina första insulinspruutor. Mer "skit" att komma ihåg att ta och att bära med sig men har man diabetes så har man. Bara svårt att vänja sig vid tanken.
Kanske är så enkelt att jag måste gilla läget...
Denna blogg kommer att handla om mig och min familj. Kort och gott. Om hur det är att vara Annika inifrån och ut.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ängeln
Det bor en ängel i mitt rum
Hon har sitt bo ovanför mitt huvud
Hon gör mig lugn
Och hon viskar till mig
Allt det jag säger dig
Det bor en annan i min kropp
Hon har den vackraste av själar
Hon är kärlek och hopp
Och hon berättar för dig
Hur mycket jag älskar dig
Hon har sitt bo ovanför mitt huvud
Hon gör mig lugn
Och hon viskar till mig
Allt det jag säger dig
Det bor en annan i min kropp
Hon har den vackraste av själar
Hon är kärlek och hopp
Och hon berättar för dig
Hur mycket jag älskar dig
1 kommentar:
aDu vänjer dig förhoppningsvis rätt snart vid sprutorna men visst kan jag tycka att du har tillräckligt att bära.... tyvärr är livet skitorättvist.
Jag skickar en stor KRAM utan förkylningsbaskilusker ;-).
KRAM
Pernilla
Skicka en kommentar