när jag inte ens tål se mig själv.
Inget är roligt. Allt är jobbigt och jag bara gäspar och är sänkt.
Känner att allt bara är motigt idag och så känner jag mig bekymrad. För allt; pengar, hjärnröntgen, provsvar, vädret typ sånt.
Till råga på allt mår jag crap av medicinerna och hormonerna, är fetsvälld av kortisonet, känner mig ledsen.
Jag känner mig som Arlanda. Stängd. Med en massa människor som trampar på mig och är arga/besvikna/frustrerade.
Jag gillar inte den känslan.
Denna blogg kommer att handla om mig och min familj. Kort och gott. Om hur det är att vara Annika inifrån och ut.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ängeln
Det bor en ängel i mitt rum
Hon har sitt bo ovanför mitt huvud
Hon gör mig lugn
Och hon viskar till mig
Allt det jag säger dig
Det bor en annan i min kropp
Hon har den vackraste av själar
Hon är kärlek och hopp
Och hon berättar för dig
Hur mycket jag älskar dig
Hon har sitt bo ovanför mitt huvud
Hon gör mig lugn
Och hon viskar till mig
Allt det jag säger dig
Det bor en annan i min kropp
Hon har den vackraste av själar
Hon är kärlek och hopp
Och hon berättar för dig
Hur mycket jag älskar dig
1 kommentar:
*kramar om dig*
Hoppas du vaknar imorgon med en helt annan känsla, det är min önskan för dig.
Kramar från Lisa
Skicka en kommentar