Mörbultad torsdag

Jag känner mig mörbultad. Som en utbankad köttbit på väg ner i stekpannan. Jag bara i armen alltså. Jag var ju och tog sprutan igår. Själva sprutan var "piece of cake", det är nu, dagen efter, som är värre. Men så är det väl alltid dagen efter...
Hur kul som helst på själva ferren men sen får man surt dagen efter.
Så, egentligen borde jag äta pizza idag, sovit bort halva dagen har jag ju redan gjort.....
Jag har faktiskt tvättat lite idag. Eller maskinen och inte jag då. Handtvätt nej nej......det räcker väl med att jag är en grottmänniska för övrigt?
Nu är det dags att ta pilbågen på ryggen och gå ut och jaga dagens middag!

Dagens leende

Våran Åke är på TV!
Alltså han som vigde oss på Arlanda för fem år sedan!
Niklas och jag gifte oss i VIPrummep på Arlanda och nu är han med på TV....Åkebråke och han var gammal redan då.
Hela jag ler....ikväll blev jag glad för lite!

Höstruskig onsdag

Idag fyller Måns 2 år, grattis grattis!

Dagen har varit lugn än så länge. Jag har vilat och surfat runt lite och bland annat försöka att fatta vad Facebook går ut på. Det är inte lätt. Helst inte när man är halv grottmänniska som jag verkar vara.
Idag är även en dag för reflektioner och insikt. Reflektioner över hur andra har det och insikt om att mitt eget liv är ganska "bra", förhållandevis.
För, mitt liv är ju bra, det är ju jag som är problemet just nu, inte livet.
Men...för att jag ska må bra krävs det ju förändringar, och där är väl där allt brister. Just nu har jag inte ens ork att fundera på HUR, bara att jag VET att det en dag kommer att se lite ljusare ut.
Jag längtar verkligen till den dagen då jag får tillbaka inspirationen. Det känns faktiskt lite stressande. Jag är ju annars ALLTID inspirerad till att göra än det ena och än det andra. Nu vill jag varken eller.....vet inte varför och har ingen förklaring.
Nu ska jag iallafall klä på mig och ta mig till vårdcentralen och ta "svin-sprutan".
Bävar för det men det är väl bara att bita i hop och göra det.
Min läkare påminnde ju att jag var i "riskzonen" så det är bara att pallra sig iväg......
Lycka till Annika.
Tack tack.

Dimmig tisdag

Idag har vi haft en riktig mor dag son, Davíd och jag.
Mormorsdagstisdagen uteblev och jag tyckte att vi kunde umgås hemma bara vi två.
Vi har lekt, spelat spel, hållit på med pärlplattor och grejat.
Skönt att bara rå om varandra en hel dag!
Sa jag förresten att vi gick i pyjamas till 13:30.......sååååå skönt med en sån slappardag.
Det behövs!

I bilen

Davíd: "Mamma, varför sitter jag i barnstol?"
Jag: "Därför att du är ett barn"
Davíd: "Varför är jag ett barn?"
Jag leende: "Därför att du bara är fyra år och inte är gammal"
Davíd: "Jaha"

Vilket okomplicerat liv!Man bara nöjer sig med det svaret.....

Dagens

Davíd: "Mamma, jag är en polke"
Jag: "Ja, du är en pojke"
Davíd: "Mamma, du är en flicka för du har stora tuttar och långt hår"
Jag: Försökte hålla mig för skratt.....
Davíd: "Mamma, jag tycker ditt hår är fint"

Funderingar

Ikväll har den första kommentaren kommit från Davíd, att han är brunare än mig.
Jag har bara väntat på den här dagen och jag trodde faktiskt både att den skulle komma tidigare, i och med att vi var utomlands, och att den skulle komma senare, att han inte var medveten.
Men, nu i samband med alla miljontals "varför" så kom även den funderingen idag.
Inte som en fråga direkt utan mer som ett konstaterande.
Vad vi svarade. Jo att mamma och pappa är blekfisar och att Davíd är jättefin med sin bruna färg.
Han tyckte naturligtvis att "fisar" lät skoj!
Jag har länge funderat på hur man ska svara på något liknande och har kommit fram till att det ger sig med tillfället samt att vi alltid ska vara ärliga.
Vi ser ju vår lilla pojke som våran och glömmer nästan bort att han kommer från andra sidan jorden (ja, ni fattar säkert hur jag menar)
Han är ju så svensk som allra helst nu.

Inget nytt under solen

Inget nytt. Jag mår kass och har gjort sedan helgen, orkar inte ens blogga.
Eller, för den delen, vad ska jag blogga om?
Att jag sover?
Hursomhelst så kom ett genombrott i Davíds utveckling idag.
När vi kom till dagis tog han ton direkt och pratade med Fröken. Det har aldrig hänt att han har pratat direkt han kommit dit. Jag blev såklart både förvånad och glad.
För övrigt har vi nu sett de fyra filmerna med Johan Falk. De två första kanonbra, tredje och fjärde lite sämre, men helt klart sevärda!!!
Tidigt i säng i kväll, jag är trött trots att jag sovit 6 timmar på dagen...

Helkväll

Äntligen!
Johan Falk på DVD!
Jag bara ÄLSKAR dessa polisfilmer och likt en tiger på jakt bara slängde vi oss över dem på videobutiken.
Vi kommer att ha en helkväll maken, Johan Falk och jag.
2 filmer men först en god middag - världens lättaste:
Färsk lax i ugn med vitlöksost och pressad potatis!
Jag säger bara: Världsklass!
Det kommer att bli en bra kväll med stort duntäcke, DVD på stoooora TVn och ostkrokar!
Jag tänker njuta.

En underbar höstdag

Idag har jag varit gråtig men det gör inget. Jag fick nämligen fullt av energi igår!
Min lilla son gosade med sin mamma i en halvtimme!!!!
Det var många "MIN Mamma" och pussar och kramar. Han satt dessutom i mitt knä och fikade!
Snacka om medicin!
Kan säga att jag sov gott inatt:)
Jag tror att det är första gången som han frivilligt gosat med mig så länge.
Ja, han har ju gosat förut också, men då var det ju under pistolhot....och inte direkt frivilligt.
Barn måste ju vara själens bästa medicin!
Vilken glädje de ger, det är underbart!

Äntligen!

"IDAG HADE JAG HELST INTE VELAT TRÄFFA MIG SJÄLV"
Det hade kunnat varit jag som skrev den boken!
Det kunde ha varit jag som hade fått Nobels pris i litteratur.....
Nu gick det till den fantastiska rumänska författaren Herta Myller.
Grattis

Glädjande

Idag på dagis fick jag höra av fröknarna att Davíd ler mycket mer. Han är också mer framåt och pratar en hel del.
Snacka om glädjebesked att han äntligen kan vara en trygg liten pojke även där bland alla sina vänner och med ett nytt språk!
Helt otroligt vad "svensk" han har blivit!
Jag är en omåttligt stolt Mamma!

Torsdag

Jag skrev i ett tidigare inlägg att jag tycker att allt är tråkigt och att jag inte har lust.
Jamen det är ju sjukdomens fel!
Jag vill ju ha lust att göra saker, jag vill ha bättre tålamod och inte vara otåligare än min underbara 4 åring.
Jag vill må bra.
Jag får höra väldigt ofta om folk som hamnat "här", här där jag är nu. Inne i en nattsvart depression och som hela tiden säger "jag trodde inte att det skulle hända mig".
Då är frågan. Vem TROR man att det ska hända? Och nästa fråga, vem önskar man att hamna i detta helvete som det är?
Jag tror inte att man måste vara på ett visst sätt, "hon har så många järn i elden" osv. Jag tror att det kan drabba någon, närsomhelst och vemsomhelst.
Frågan är bara hur bra man är att lyssna på sin kropp.
Jag skulle ha "stannat upp" när jag började få dålig mage, eller så skulle jag ha stannat upp när jag började få migrän ofta, ofta, eller NÄR skulle jag ha stannat upp?
Och varför har inte alla andra som gått "in i väggen" inte stannat upp?
Vad beror det på?
Varför lyssnar man inte på sig själv?
En sak vi lärde oss på coachingen (genom jobbet) var att vara sams med sig själv.
Mår man själv inte bra kan ingen annan heller må bra som är en närmast.
Det är ju sant så sant, men varför lyssnar man inte på det då?
Nä, man är hela tiden för fet, törs inte det och det för vad ska "folk" säga och såntdär.
NÄR ska man börja lyssna till sig själv och sin kropp?
Jo, förmodligen när det redan är för sent och man hamnar i träsket.
Jag för min del är ju mest inne på att bli frisk. Självklart.
Jag vill också ha ett datum på när jag är "mig själv" igen.
Det jag är livrädd för är att vakna upp och inse att jag är någon annan än jag var förut och inte den spralliga person som jag är van att vara.
Jag är rädd för att ha en annan identitet än den jag brukar ha.
Jag är rädd för det okända.
Det jag tror är att jag måste gå ur detta med helt andra värderingar och prioriteringar än vad jag hade innan depressionen.
Vad är viktigt, vad kan jag/kan jag inte göra, nåt sånt.
Det är skrämmande, och som jag insett nu.....en jäkligt lång väg tillbaka till livet.

Ska man vara fin.....

...får man verkligen lida pin....!
Häromdagen fick Davíd en briljant idé. Han skulle kamma Niklas men när han kom på att han hade så kort hår kom han, till min stora glädje, och frågade mig istället!
Självklart fick han kamma mitt hår!
Jag fullkomligt älskar när någon pillar med mitt hår!
Davíd borstade och gjorde fint....och luvade mig rejält.... Självklart bet jag ihop, "det ÄR skönt att
få omvårdnad av håret, även av en fyraåring" intalade jag mig själv.
Han borstade i måndagskväll och i tisdags morse...
Igår, när Niklas gav mig en skalpmassage skrek jag rakt ut....!!!
Jag hade som ett "blåmärke" över hela huvudet (och nej, jag har inte slagit i det nånstans)
Niklas garvade och konstaterade att jag hade ont i skalpen efter hårborstningen!
Och ja, jag tror banne mig att han har rätt!
Gissa vem som inte borstar håret nu på några dagar.........................

Tisdag

Det händer inget speciellt.
Jag är skittrött på att vara sjuk och jag har ju dessutom dragit på mig en förkylning och låter som en kraxande kråka.
Ibland är jag trött på allt (ja, även annars)
Varför har man dagar då ALLT är tråkigt?
Jag gillar annars hösten med alla färger och att det viner i träden men nu tycker jag bara att det är blaha. Antar att det är för att jag "missat" sommaren.
Det som gjort mig glad nu på sistone är allt kul som dimper ner i brevlådan. Kan/orkar man inte åka och handla så kan man ju numera göra det hemifrån!
Håller redan på att spana efter julklapparna.

10 år

Idag firar Niklas och jag 10 år!
10 år, det är en lååååång tid!
Dessa tio år har varit fulla av kärlek, respekt, glädje och sorg.
Milstolparna är givetvis förlovningen 001122, bröllopet den 16 februari 2004 och dagen då vi blev mamma och pappa den 18 juni 2008
Vi har rest mycket, upplevt bra och dåliga saker och det har varit många hinder som gjort vår kärlek än starkare.
Vi är minst lika lyckliga och kära nu som då och det känns skönt och tryggt att ha dessa år att blicka tillbaka på!
Vi två är ett, som nu blivit tre!

Glädje

Jag kan inte nog säga TACK för alla som bryr sig om mig!
Tusen TACK för alla fina vykort, sms, hälsningar, blogginlägg och nallebud.
Jag är överväldigad och tårögd (mer än vanligt) av att jag har fina människor runt om mig som gör mitt liv lättare.
Jag hoppas att jag kan vara samma stöd tillbaka om NI, mina finaste vänner skulle behöva det!
All Kärlek!
/Annika

Våran lilla ängel

"Allföll"

Frågan vi alla ställer oss är Varför....eller Davíds mer sköna version "Allföll".
Alltidng är numer a"varför". Allt från varför man ska sätta på sig pyjamas till att man skall laga mat.
Niklas och jag har också numer insett att det inte håller att svara honom med "Att därför att mamma/pappa säger det". Det funkar bara i extremfall.
Annars...ja, man får helt enkelt förklara att man ska ha pyjamas på sig för att det är ett sovplagg som man sover i.
Lite roligt faktiskt. I hans ögon är det ju ingen självklarhet som det är för oss vuxna.
Det är med eftertanke man nu får ta den delen med att förklara varför det är si och så och jag tycker det nog att det är mer än UNDERBART!
Denna nyfikenhet och postitviteten som han ger våra liv!
Offatbart, härligt och ja alldeles, alldeles underbart!